Debatt: ”Sällsynt kraft att inspirera”

Afrikagrupperna minns Nelson Mandela. En stor ledare som störtade ett orättfärdigt system. Men som sedan valde en nyliberal linje.

Nelson Mandela är utan tvivel en av de främsta ledare Syd­afrika och världen har sett. Hans speciella ledaregenskaper har framförallt kännetecknats av ödmjukhet, tolerans, en sällsynt kraft att inspirera andra till positiva tankar och gärningar, en förmåga att lyssna – även på politiska motståndare – att förlåta och gå vidare mot det som är viktigt i det långa tidsperspektivet.

Att debattörer som skriver om Mandela ofta känner sig manade att påminna läsaren om att han var en människa med fel och brister understryker hans ikoniska status.

Mandela har varit en stor källa till inspiration för solidaritetsrörelsen. Under hans tid i fängelset växte kampanjen för hans frigivande. De flesta såg honom som den mest betydelsefulla svarta ledaren i Sydafrika och han blev en viktig symbol för motståndet mot apartheid när den globala rörelsen utvecklades.

Anseendet för Mandela ­växte när han konsekvent vägrade gå med på att kompromissa med sin politiska övertygelse för att få egna fördelar. Först efter att förhandlingarna med nationalistpartiet gått långt kunde Mandela friges 1990. Det var en världshändelse och även de som inte varit särskilt engagerade satt klistrade vid tv:n. I direktsändning klev Mandela hand i hand med Winnie ­Mandela ut i folkmassan.

Efter alla år i fängelset var han en obruten, respekterad och stark ledare. I sitt första tal upprepade Mandela vad han sagt under rättegången 1963;

– Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.

Inte långt därefter kom han till Sverige för att hälsa på sin gamle vän Oliver Tambo, ANC:s ordförande, som vårdades i Stockholm för stroke. Afrikagrupperna med flera ordnade en gala i Globen med bland andra Miriam Makeba. Den blev snabbt utsåld.

Redan innan Mandela fick friheten var han nyckelperson i förhandlingarna med apartheidregimen. Systemet revs sedan ner, snabbare och mer smärtfritt än någon vågat hoppas på. Denna process är också central i kritiken mot Mandela. Mannen som kallats kommunist grundade en starkt nyliberal sydafrikansk stat. Under hans förhandlingar gick ANC med på att betala apartheidregimens skulder och rätten till privat egendom garanterades vilket var en eftergift mot de starka affärsintressena.

20 år senare kan vi konstatera att de som ekonomiskt tjänat mest sedan apartheids fall, oavsett avsikterna, i stort sett är de som redan kontrollerade ekonomin dessförinnan.

Men även om övergången märktes av brutalt våld utbröt inget inbördeskrig, och trots sina brister bidrog Sannings- och försoningskommissionen till att uppdaga viktiga sanningar om vad som hänt och bidrog till försoning.

Nelson Mandelas liv och öde är oupplösligt förenat med Sydafrikas och illustrerar den balansgång som alla framgångsrika befrielserörelser ställts inför. Att genomföra sina ideal som makthavare är något annat än att kämpa för dem under ett förtryck. Nelson Mandela gick från att vara en idol och symbol för befrielserörelsen till en president som ska leda ett land och genomföra en politik.

Han har gjort oerhörda uppoffringar för att kunna stå upp för det han trott på. Nu när han lämnat oss efter ett massivt livsverk förtjänar han att varken idoliseras till en ofelbar gud eller att ensam stå till svars för de tillkortakommanden som märkte övergången till ett nytt Sydafrika.

Låt oss istället lära oss av hans liv och gärning för att bättre kunna stöda kampen för frihet och rättvisa även i framtiden.

Calle Sundstedt
Ordförande Afrikagrupperna