Sätt stopp för systemskiftet i förskolan

I det tysta sker ett systemskifte i förskolan. Särskilt tydlig är förändringen i storstadsområdena och i synnerhet i Storstockholm. Missnöjet med stora barngrupper växer. Vart fjärde barnskötare anser att bemanningen är så låg att barnen utsätts för risker. Kommunernas enda verktyg är att höja barnomsorgspengen, men det är fritt fram för förskolorna att bestämma hur de ytterligare pengarna ska användas. För de privata förskolorna är valet enkelt, de föredrar att öka vinsten.

Den absurda konsekvensen har blivit att kommunerna är ansvariga för att bedriva barnomsorg, men de kan inte påverka kvaliteten i de områden där de privatägda förskolorna blivit många.

Förskjutningen kan beskrivas i siffror. Över en halv miljon barn är inskrivna i förskolan. Av dessa går 80 procent i en kommunal förskola och 20 procent i en fristående. Av barnen i fristående förskolor går tolv procent i en vinstdriven förskola och åtta procent i en idéburen.

Tendensen är tydlig: andelen vinstdrivna förskolor ökar, särskilt på bekostnad av de idéburna.

Av de vinstdrivande förskolorna är det i sin tur de stora koncernerna som växer särskilt snabbt. Det handlar bland annat om bolagen Atvexa, Pysslingen (ägs av Academedia). Norlandia, Dibber och Tellus barn (skolminister Lotta Edholm satt tidigare i styrelsen för Tellusgruppen). Ofta sker tillväxten genom att koncernerna köper mindre förskoleföretag. Som Atvexas uppköp av MMC Education samt Dibbers uppköp av Kids2Home och Kunskapsförskolan.

Utmärkande är att det är några av de större koncernerna som gjort särskilt stora vinster. Den genomsnittliga vinsten för förskoleföretagen är drygt sex procent, men 50 företag utmärker sig genom en vinstmarginal på över 20 procent. I den gruppen återfinns flera av de stora koncernerna. Norlandia redovisade exempelvis en vinst på förskoleverksamheten med 40 miljoner kronor för 2022.

På många sätt är det enklare för ett företag att expandera inom förskolesektorn än inom skolan. För att få starta en ny fristående skola krävs ett tillstånd från Skolinspektionen, för en förskola räcker det med ett godkännande från kommunen. I Sverige saknas dessutom bindande regler för hur stora barngrupperna får vara, vilka öppettider som ska gälla och vilken utbildning som personalen ska ha. I Norge är en sådan lag redan på plats. Där gäller kravet max tre barn under tre år per anställd och max sex barn över tre år per anställd.

Till skillnad från kommunala förskolor kan privata förskolebolag dessutom sälja olika sidotjänster. Norlandia erbjuder exempelvis barnpassning för barn som inte är i förskolan. För sådana tjänster kan föräldrarna söka rut-bidrag. Det blir dyrt för skattebetalarna, som först ska betala föreskoleföretagens vinster för att bedriva barnomsorg, sedan subventionera företagens sidotjänster.

Vid Uppsala universitet har skolforskare analyserat skolsegregationen inom barnomsorgen. De konstaterar att föräldrarnas utbildningsnivå genomgående är högre på fristående förskolor än i kommunala. Bostadssegregationen utgör en bottenplatta som skapar segregation, men det rådande förskolesystemet förstärker segregationen. När det finns val att göra är det framför allt föräldrar med hög utbildning som söker sig till andra förskolor än den närmaste. Det har också lett till en stark övervikt av barn med högutbildade föräldrar på fristående förskolor. Det gäller både de vinstdrivna och de idéburna.

Precis som när det gäller skolan har marknadiseringen av förskolan skett genom successiva reformer. Det har handlat om att öppna för privata initiativ, låta företagen få etableringsrätt och införa en barnomsorgspeng. Det övergripande mönstret har varit att förändringarna genomförts av borgerliga partier i strid med socialdemokratin, men att Socialdemokraterna accepterat förändringen när de åter fått makten.

Samtidigt finns vissa tecken på en omprövning. Våren 2023 beställde Socialdemokraterna i riksdagen en rapport av riksdagens utredningstjänst om förskolan. Den visade bland annat det i de fristående förskolorna gick 17 barn per heltidstjänst jämfört med 12 barn i den kommunala. Det ledde till att Socialdemokraterna öppnade för att den då pågående utredningen som bland annat skulle granska skolan också skulle vara fri att föreslå ett vinstförbud även i förskolan. Ett litet steg i rätt riktning, men ändå bara ett förslag till vad som borde utredas och ingen egen åsikt.

Sopats under mattan och glömts bort.

Det är slående att Sverige har en omfattande debatt om oseriösa friskolor och den försämrade likvärdigheten inom skolsystemet, medan debatten om vad som skett inom förskolan är i det närmaste obefintlig. Det systemskifte som skett inom förskolan – och som är särskilt tydligt i vissa kommuner – har sopats under mattan och glömts bort. Men mycket talar för att systemskiftet inom förskolan kommer att få minst lika stora effekter som systemskiftet i skolan.