Debatt: Så vill vi göra Stockholm mer jämställt

Genuspedagogik, jämställdhetsanalyser och en låglönesatsning behövs för att staden ska ge alla människor samma möjligheter, skriver Miljöpartiets Åsa Lindhagen.

Den moderatledda majoriteten i Stockholm förefaller i det närmaste ointresserad av den ojämlikhet som råder mellan kvinnor och män. Bristen på jämställdhetspolitik är uppenbar. 

Stockholm behöver en ny feministisk politik med tydliga jämställdhetsmål och en jämställdhetsintegrerad kommunal budget. Det är hög tid att prioritera upp arbetet för att bli en stad där alla människor har samma möjligheter oavsett kön.

Kvinnor tjänar i genomsnitt 4 500 kronor mindre i månaden än vad Sveriges män gör. Och utvecklingen mot en mer jämställd ekonomisk makt går alltför långsamt.

I stället för Alliansens skattesänkningar för dem som tjänar mest vill Miljöpartiet i Stockholm göra en låglönesatsning på de yrkesgrupper i staden som har lägst lön. Det är grupper med en hög andel kvinnor och höjda löner är därmed en viktig jämställdhetssatsning. 

Även i skolan ser vi ojämställdheten och hur den påverkar både flickor och pojkar. Regeringens egen jämställdhetsutredning lyfter bland annat hur den utbredda anti-plugg-kulturen hänger ihop med maskulinitetsnormer och hindrar pojkar från att lyckas i skolan. För många tjejer leder i stället höga förväntningar till stress och psykisk ohälsa. 

Miljöpartiet vill att genuspedagogik ska vara en naturlig del av både skolan och förskolan. Normer som påverkar pojkars skolresultat negativt och får tjejer att må dåligt måste motverkas. Det borde fler partier kunna ta ansvar för. Det är dags att komma över den utbredda beröringsskräck som uppstår när ordet genus läggs till framför ordet pedagogik.

Men jämställdhetspolitiken stannar inte i skolbänken eller på lönebeskedet. 

För att uppnå förändring på djupet måste all politik genomsyras av en jämställdhetsanalys. Vi vill göra stora satsningar på gång-, cykel- och kollektivtrafik. Det är bra ur miljösynpunkt men gynnar också kvinnor eftersom kvinnor reser mer miljövänligt. Stora satsningar på bilvägar såsom Förbifart Stockholm gynnar främst män, eftersom män står för majoriteten av bilåkandet.

Även hur vi planerar staden påverkar kvinnor och män olika. I dag är det både unga och äldre kvinnor, främst i stadsdelarna Skärholmen och Tensta, som upplever sin stadsdel som otrygg. Den upplevda otryggheten stämmer inte nödvändigtvis överens med faktisk brottsstatistik men begränsar likväl människors, särskilt kvinnors, vardag. 

Samtidigt får dessa kvinnor sällan frågan om hur de vill att staden ska byggas. Män är bättre på att göra sina röster hörda i exempelvis samråd om nya byggplaner. Nya medborgardialoger måste till för att även kvinnor, framförallt i ytterstaden, ska få inflytande över framtidens Stockholm. Ingen ska behöva stanna hemma för att staden känns otrygg.

Inom alla stadens verksamhetsområden är det viktigt att räkna på hur resurserna fördelas mellan kvinnor och män. Det gäller allt ifrån satsningar på idrottsanläggningar och vem som attraheras av Kulturskolans utbud till vilka som prioriteras i stadens snöröjning. Först när vi vet hur stor en snedfördelning är kan vi vidta åtgärder för att kompensera för den. Det är därför dags att jämställdhetsintegrera Stockholms budget och se till att ekonomiska resurser fördelas lika mellan könen.

Det behövs inget mattesnille för att räkna ut att kvinnor generellt tjänar på en feministisk politik. Men jag tror att även män gynnas av ett jämställt samhälle, ett samhälle som inte bygger på traditionella normer om hur män och kvinnor är och ska vara. Utan ett samhälle där alla människor har lika möjligheter att forma sina liv, oavsett kön.