Debatt: Så kan utbildningen främja mångfalden

Genom att vara en motvikt till sekterism och intolerans kan den mångkulturella utbildningen bidra till att främja utveckling av eleverna till medborgare som inte accepterar ojämlika och totalitära politiska strömningar, skriver Stefan S Widqvist.

Dagens mångkulturella Sverige skiljer sig åt från min egen barndoms 50-tal i en rad väsentliga avseenden. Dessa skillnader borde få återverkningar för skolutbildningens utformning. Hur kan vi arbeta för att mångfalden skall bli något mer än att vi i bästa fall tolererar minoriteter? Är vi beredda att omforma våra utbildningars innehåll så att de tar fasta på att Sverige nu är ett samhälle fyllt av skilda politiska och religiösa levnadsformer och uppfattningar?

Om vi tar denna utmaning för skolan på allvar får det stora konsekvenser för de olika ämnenas innehåll och utbildningarnas organisationsformer. Undervisningen ska då svara upp mot elevernas skilda kulturella bakgrunder. Vi har ju, som bekant, ett parti som aktivt motverkar mångfalden och grundar sina idéer på att Sverige skall vara homogent och de som avviker från svenskheten egentligen inte hör hemma här. Frågan är om övriga partier är beredda att dra konsekvenserna av tanken om att utforma vår utbildning under 2000-talet i en mångkulturell anda? Vågar partierna på allvar utmana den traditionella synen på den svenska nationella identiteten, så att utbildningarna i vår skola ger en ny bild av det svenska 2000-talssamhället? En skolutbildning som är gränsöverskridande och omformar den gemensamma identifikationsgrunden för medborgaren i det svenska samhället.

Grundad i respekt för de mänskliga rättigheterna och med en öppenhet för en rik mångfald av idéer, kulturella perspektiv, skilda livsöden och historiska erfarenheter skulle vi kunna bygga en helt ny utbildning som breddar upp våra kunskaper och insikter – en mångfaldens skola!

Till skillnaden från den inskränkta nationalismens rädsla för det främmande och olika, där dess syn på svenskhet inte ger utrymme för några alternativa samhällsideal, skulle 2000-talets skolväsende med ett mångkulturellt förhållningssätt lyfta fram den kulturella pluralismen och just heterogeniteten som något positivt för hela samhället. Den aktive och medkännande medborgaren får då en grund i den mångkulturella utbildningen – en utbildning som inte inskränks till homogena traditionella inslag, utan där nyfikenhet på det okända blir en självklarhet.

Vi vet att mycket måste övervinnas för att kunna förverkliga den mångkulturella skolan. Det fria skolvalet har förstärkt segregationen i vårt samhälle och förhindrar på så sätt att skolan är en plats där elever med olika bakgrunder möts. Strävar vi efter en skola som accepterar det mångkulturella samhällets skilda människogrupper behöver vi få bukt med den grundläggande segregationen i hur våra bostadsområden befolkas och hur våra skolors elevunderlag ser ut. Ytterligare en aspekt av friskolesystemet är huruvida det är förenligt med ett mångkulturellt utbildningsideal? Kan vi förverkliga den mångkulturella skolan om livetsordvänners barn går i en skola, muslimska föräldrars barn i en annan och sekulariserade i en tredje? Friskolereformen öppnade dörren på vid gavel för skapandet av olika religiösa och etniska friskolor. Skall det mångkulturella uppmuntra skapandet av dessa skolor? De separata skolorna, oavsett religiös grund, går stick i stäv med ambitionen att utveckla skolan som en kulturell mötesplats, där elever från skilda kulturer och social­grupper kan möta varandra med respekt.

Att bli erkänd som elev, inte bara av sina närmaste utan av människor med olika bakgrund, är grundläggande om vi skall kunna leva tillsammans i det mångkulturella Sverige. Friskolor med uttalad religiös aktivistisk grund har begränsade referensramar och isolerar samhällets folkgrupper från varandra istället för tvärtom. Med ett markerat etniskt innehåll riskerar de till och med att bidra till polariseringen i det mångkulturella samhället oavsett om de är kristna eller islamska.

Stödet för denna typ av friskolor hävdar bland annat att de är viktiga för uppbygget av barnens förståelse för vilket kulturellt sammanhang de kommer ifrån och att detta är centralt för deras barns identitet. Det är argument som inte kan negligeras och det ökar kraven på att just reformera den nuvarande skolan. Friskolorna tillhandahåller identifikationsgrunder och normer som kan stötta eleverna i samhällslivet. En kulturell mångfald i samhället förutsätter att olika grupper har möjligheter att odla sina kulturella särdrag inom olika typer av institutioner. Den svenska majoritetskulturen dominerar skolan och behöver öppna dörrarna för ett bredare förhållningssätt till vårt samhälles folkgrupper. Om inte skilda intressen tillgodoses inom den gemensamma skolan blir det svårt att skapa just det gemensamma, som bör bottna i sociala värdeöverenskommelser och inte i givna religiösa helheter (som den nuvarande skollagsskrivningen om att skolans värdegrund är kristen).

Den offentliga skola vi önskar utveckla borde göra det möjligt för eleverna att förhålla sig kritiska till begränsade synsätt. Detta gäller då också vår egen syn på det vi benämner som det svenska och normala. Den homogena attityden till skolans form och innehåll måste ersättas av en kulturell mångfald, vilket då utgör ett kritiskt korrektiv till olika former av ensidig och dogmatisk undervisning. Den mångkulturella skolan ska göra det möjligt för eleverna att sovra bland all information, idéer och livsideal som vårt moderna samhälle översköljer dem med. Den mångkulturella skolan bygger in en kritisk blick på vår värld. Slutna skolor gör inte detta möjligt. Segregationens verkningar vidmakthåller de hierarkiska strukturerna även i sekulära skolformer. Den mångkulturella skolan, där eleverna tar intryck av fler livsstilar än de som präglar den egna kulturen, blir ett centralt bidrag för att kunna öppna upp och bryta med inskränktheten. Genom att vara en motvikt till sekterism och intolerans kan den mångkulturella utbildningen bidra till att främja utveckling av eleverna till medborgare som inte accepterar ojämlika och totalitära politiska strömningar.