Debatt: S vill möta pandemin med straffskatt på Stockholm

Talla Alkurdi (S) skriver i Dagens ETC 13 juli att ”M har sålt beredskapen till en ineffektiv vårdmarknad”. Men den så kallade planen för framtidens hälso- och sjukvård beslutades om redan 2011, en plan som även Socialdemokraterna stod bakom. Planens inriktning var att organisera om vården, så att den vård som inte kräver akutsjukhusens resurser kan flytta närmre invånarna, akutsjukhusen renodlas till sitt specialiserade uppdrag samt att stärka primärvården, detta eftersom Sverige generellt varit ett alldeles för sjukhustungt land med långa sjukvårdsköer. Regionen har aktivt arbetat för att flytta ut vård, både i egen regi, genom upphandlingar och genom lagen om valfrihet vilket skapat bland landets kortaste köer till såväl primär- som specialistvården.
 
Det enda budskap för framtiden som S står för är att mer och mer verksamhet ska övergå i egen regi. Frågor om kvalitet och korta väntetider spelar ingen roll utan all fokus riktas mot driftsformen. S vill omedelbart lägga ner vårdval Gynekologi, där över 40 gynekologmottagningar i hela länet skulle få stänga. Var ska då kvinnorna vända sig? Ställa sig i nya vårdköer? Ett annat förslag är att ta tillbaka 1177 i egen regi, när Stockholm redan har landets kortaste svarstid på ca 3 minuter, vilket kan jämföras med snittet på 15 minuter.
 
Överallt i Socialdemokraternas retorik talas det om nedskärningar och att mer resurser måste till sjukhusen. Under det senaste decenniet har akutsjukhusen fått behålla sina budgetar, med utökade anslag, trots att hundratusentals besök flyttats ut – de så kallade omställningsavtalen och hälso- och sjukvårdsnämnden har varje år fått ökade anslag. I Socialdemokraternas förslag till budget för 2020 i Region Stockholm, var Hälso- och sjukvårdsnämndens budget 75 miljoner kronor lägre än majoritetens. Hur blir det mer resurser med mindre pengar?
 
Det är alldeles uppenbart att den samlade nedrustningen av den svenska civila krisberedskapen var ett misstag och där finns många regeringar som delar ansvar för detta. Vi delar åsikterna att Sverige måste ha ett nationellt beredskapslager, där har vi alla skäl att vara kollektivt självkritiska. Att utse Region Stockholms unika valfrihetssystem, som ger patienterna rätt att välja vårdgivare, som syndabock för beredskapslagren är både fräckt och direkt felaktigt.
 
Arbetet framåt kan sägas ha fyra delar, och för dessa finns bred majoritet i fullmäktige såväl som hos Stockholmarna:

1. Pausa den utökade kostnadsutjämningen för Region Stockholm till 2023, då Regionen väntas ha återhämtat sig efter pandemins negativa effekter på samhällsekonomin.

2. Stärk primärvårdens roll som navet i patientens sjukvårdskedja med fokus på sammanhållen såväl som personcentrerad vård med fortsatt stor valfrihet för patienten.

3. Utnyttja digitaliseringens framväxt inom vården, till bättre triagering, korta köer och vård på rätt nivå.

4. Försätt konkurrensutsätta vården baserat på kvalitet och effektivitet – så att vi får ut mesta och bästa möjliga vård för varje skattekrona.