Debatt: S, ska den utan pengar tvingas lida i onödan?

”Om du läser det här, så har jag gått ur tiden.” Så inledde den tidigare buddhistmunken, näringslivschefen och sommarprataren Björn Natthiko Lindeblad sitt avskedsmeddelande till allmänheten när han valde att avsluta sitt liv. 

Natthiko Lindeblad kom fram till att hans liv hade nåt en punkt där döden var att föredra framför livet. För att livet med ALS inte längre hade mycket annat att erbjuda än smärtor, förlamning och en långsam död. Valet att framkalla döden tidigare, enklare, snabbare är inte svår att förstå. 

Natthiko Lindeblad valde inte sin död. Döden hade redan valt honom. Men han valde hur han skulle möta den. Valde att bestämma över sig själv, över sitt liv och sitt lidande. Ett val han inte får ta i Sverige. Hans sista handling, hans befrielse, var ett brott. För att han fick hjälp att ta makten över sin egen död.

Dödshjälp är nämligen inte tillåtet i Sverige i dag. Den läkare som hjälper personer som Natthiko Lindeblad bryter mot reglerna när de ger döende hjälp att få ett värdigt avslut. Det är inte rimligt.

Och så behöver det inte heller vare. Många andra länder, allt fler faktiskt, tillåter dödshjälp. Svenskar åker till Schweiz för att få den hjälp de inte kan få i Sverige. Men det kostar väldigt mycket pengar. Med dagens lagstiftning är det alltså bara den som har pengar som kan slippa att lida genom sin sista tid i livet. Den som inte har pengar får lida. Varför vill Socialdemokraterna att det ska vara plånboken som avgör som livets sista tid ska befrias från lidande?

Det händer redan att människor i Sverige får hjälp att få en värdig och trygg död. Men den läkare som hjälper en person att avsluta sitt lidande straffas med att få läkarlegitimationen borttagen. Så skedde för läkaren Staffan Bergström som hjälpte Natthiko Lindeblad.

Statens medicinsk-etiska råd, Smer, har flera gångar bett skiftande regeringar om att utreda frågan om dödshjälp. Men varken Reinfeldt-regeringen 2008 eller Löfven-regeringen 2017 har velat lyssna. Inte heller den nuvarande regeringen har velat utreda frågan då Kristdemokraterna håller emot. Trots att den svenska befolkningen är överväldigande positiv till att följa andra länders exempel och ge människor makten över sin sista stund på jorden.

Just nu sänder SVT dokumentärserien ”Sista hjälpen” om dödshjälp. Där möter vi läkare som väljer att hjälpa fast de egentligen inte får och anhöriga som tvingas ta sina sjuka utomlands för att få slut på lidandet. Vi möter Pernilla Wallin som kämpar för rätten att bestämma själv när hon ska dö. Ingen tar lätt på frågan.

Sveriges befolkning har redan gjort sig hörd. Den vill se en förändring.

För dödshjälp är ingen enkel fråga. Men den är viktig. Och att den är svår betyder inte att vi ska låta bli att diskutera den. Tvärtom. En så existentiell fråga som människans rätt att ha makten över sin egen död förtjänar både diskussioner och medvetna beslut. 

Med Natthiko Lindeblads egna ord från hans offentliga avskedsbrev:

”Tycker du som jag, att alla, under vissa omständigheter, borde få samhällets hjälp till en värdig och trygg död, så gör dig hörd.”

En majoritet i riksdagen har hört honom och tycker frågan bör utredas. Sveriges befolkning har redan gjort sig hörd. Den vill se en förändring.

Men Socialdemokraterna är svar skyldig. Ska den utan pengar lida i onödan? Eller kommer Socialdemokraterna vilja lyssna och på sin kongress i maj säga ja till att utreda dödshjälp?

Jag hoppas på det sista.