Debatt: S måste satsa på arbetarkvinnorna

Misären breder ut sig i Sverige. I takt med skenande matpriser och ökade boendekostnader har de som inte klarar månadens utgifter stadigt blivit fler. Röda korset larmar om ett nödläge som de inte sett på flera decennier, när antalet barnfamiljer och pensionärer som vädjar om hjälp ökar lavinartat. 

Att den moderatledda regeringen, med sina två år vid makten, inte gjort mer för att motverka detta är förkastligt. För visst borde ett rikt välfärdsland som Sverige se till att hålla fattigdomen borta? Vräkningarna – också av barnfamiljer – har bara blivit fler och de beviljade socialbidragen blivit färre. De nödställda tvingas därför vända sig bortom det allmänna skyddsnätet. Så köerna till matbankerna ringlar sig långa, bara i Örnsköldsvik delas numera 150 matkassar ut i veckan jämfört med 20 under vanliga tider. Och till skillnad från tidigare är det allt fler som jobbar – främst arbetarkvinnor – som nu tar del av matstödet.

Regeringens höstbudget som presenterades i förra veckan är en budget för män med höga inkomster. 27 miljarder kronor – astronomiska summor – läggs på skattesänkningar som mest gynnar de med högst löner. Visst ger ett jobbskatteavdrag några 20-lappar också till en undersköterska, men det hade lönat sig mer för henne om de pengarna hade lagts på att anställa fler i skola, vård och omsorg, höja lönerna och göra arbetsmiljön mer dräglig. 

Att det är arbetarkvinnorna som betalar för att regeringens budget ska gå ihop, påpekar bland annat LO. 

Arbetarkvinnorna – hälften av Sveriges kvinnor – som systematiskt sedan många år har nedprioriterats, blir återigen bortglömda. De vars hälsa försämrats mest och som enda grupp i landet backar i livslängd. 

I Jämställdhetsinstitutets nya rapport ”800 år kvar till jämställdhet?” syns hur arbetarkvinnor halkat efter över tid. Rapporten som baseras på statistik från SCB visar att löneinkomsterna för män, men också för kvinnor i tjänstemannayrken ökat stadigt sedan millennieskiftet. För arbetarkvinnor syns inte samma positiva kurva. Och jämförs deras löneinkomster med männens över tid, är den relativa ökningen så liten att den knappt är märkbar. Med samma ökningstakt skulle det ta 890 år tills arbetarkvinnor är ekonomiskt jämställda männen. Förklaringen är att löneutvecklingen varit dålig, men också att arbets- och anställningsvillkor är i särklass sämst.

De måste kunna leva bra liv och deras barn ska slippa växa upp i fattigdom. 

Att högerpartierna som blivit alltmer reaktionära under senare år inte prioriterar fattiga kvinnor, kanske inte är förvånande. Men oppositionen och särskilt Socialdemokraterna måste välja en annan väg. I de historiskt svåra tiderna vi lever i behövs satsningar på de som inte kan betala hyran eller sätta mat på bordet i slutet av månaden trots att de jobbar. Arbetarkvinnor måste få vettiga löner och rimliga villkor – precis som alla andra på arbetsmarknaden. De måste kunna leva bra liv och deras barn ska slippa växa upp i fattigdom. 

Socialdemokraterna har en viktigare uppgift än på länge, i att stå upp för jämlikhet och jämställdhet. Att verka för ett samhälle som håller ihop och ta strid för den stora grupp kvinnor som så länge har försakats.

Så det är upp till bevis. Satsa på arbetarkvinnorna i skuggbudgeten – för ett Sverige utan fattigdom och där alla räknas.