Debatt: S borde stå upp för sina ­visioner om allas lika värde

I dag förs en stor del av den migrationspolitiska debatten på SD:s villkor. I stället för att delta i en diskussion som göder extremhögerns framgångar borde S stå upp för sina visioner om allas lika värde, skriver Mårten Löfberg från migrationspolitiska S-föreningen.

Idag handlar den migrationspolitiska debatten mest om ekonomi. Den har kommit att föras på SD:s och högerns villkor. SD beskyller invandringen för stora samhällskostnader medan övriga partier försvarar den med dess samhällsekonomiska nytta, hur många företag och jobb som skapas och så vidare. Mytbildning och hatpropaganda måste bemötas men ett ensidigt ekonomiskt fokus är livsfarligt och spelar stor roll för extremhögerns framgångar.
Lika lite som kampen för jämställdhet, gamlas rätt till omsorg och barns rätt till dagis, behöver flyktingars rätt till skydd motiveras med deras lönsamhet. Vår verkliga argumentation, om allas lika värde och rätt, försvagas då den görs beroende av ekonomiska argument, argument som kan vändas för eller emot invandring beroende på vilken statistik man använder.

Socialdemokratin gick i täten för en samhällsförändring med visioner som satte människan i centrum. Det gjorde partiet till Europas starkaste politiska rörelse. Framgångssagan har aldrig legat i att vara reaktiv på någon annans samhällsvision.
Den socialdemokratiska ideologin om alla människors lika värde har alltid haft en innebörd långt utöver borgerlighetens tomma ord. Den innebär rätten till ett gott liv för alla människor, utan åtskillnad. Den har markerats av ett orubbligt stöd för kampen mot apartheid i Afrika, diktaturerna i Latinamerika och stormaktsimperialismen. På samma sätt måste social och politisk jämlikhet tydligt genomsyra migrationspolitiken.
Nyligen publicerades en regional undersökning där väljare uppgav att de tyckte att S vid sidan av SD har den bästa migrationspolitiken, ett resultat som somliga tog som intäkt för att S, med hänsyn till opinionen, borde lägga sig nära SD. Samma slutsats drog socialdemokratin i Danmark på 1990-talet, med ett halverat väljarstöd som följd. Ingenting tyder på att främlingsfientliga krafter effektivt motverkas genom att låta dem sätta agendan. Den väljargrupp som ger SD högsta betyg drivs av helt andra värderingar än de som föredrar S migrationspolitik. Vill man ha en högerpolitik så röstar man nog på ett högerparti.

I de flesta europeiska länder är invandringsmotstånd ett lika säkert valfläsk som skattesänkningar. Så är det inte i Sverige. Andelen väljare som vill strama åt den svenska flyktingpolitiken är tvärtom, med europeiska mått, unikt låg.
Europas yttre taggtrådsgräns blir allt mer ogenomtränglig och idag har nästan ingen med laglig rätt till asyl i Europa reell möjlighet att ens ansöka. Det är en juridisk problematik men framför allt en moralisk. Årligen drunknar hundratals människor i Medelhavet som en direkt följd av EU:s allt effektivare gränskontroll. Den gemensamma asylpolitiken, med Dublinförordningen i spetsen, skapar än fler humanitära katastrofer. Den är ett av de tydligaste exemplen på hur Europasamarbetets storslagna visioner förblir en pappersprodukt i avsaknad på verklig värdegemenskap.
Sverige måste våga ta täten i avvaktan på ett humanitärt paradigmskifte i europeisk migrationspolitik, ett skifte som ter sig alltmer avlägset i takt med rasismens ökade inflytande runt om i Europa. En socialdemokratiskt ledd regering har i Sverige unika opinionsmässiga förutsättningar för att gå före med en human migrationspolitik.
Sverige har alltför länge varit alltför duktigt på att anpassa sig till EU:s lägre standard. En human flyktingpolitik och tolerans för mångfald är ett av få områden där Sverige fortfarande är unikt. Låt oss tro på vad vi tror på och våga ta debatten, i Sverige och i Europa.