Debatt: Rökningen är fortfarande problemet

Det är fascinerande att se hur A non smoking generation fort­sätter (14/6) att sluta bry sig om att få människor att sluta röka. Numera är det inte det faktum att rökaren drar ner tjära i lungorna som anses vara hälsoproblemet, utan helt ­andra faktorer. Det är därför ange­läget att ge en historisk bakgrund till nuvarande situation.

Under 1900-talet ljög cigarettindustrin om rökningens skadeverkningar. Tills det inte gick att ljuga längre, då forskningen och verkligheten blev allt för uppenbar. Cigarettlobbyisterna använde flera metoder för att upprätthålla sin position, som att selektera forskning som passade den egna agendan, flytta definitionen av hälsa, och att skjuta på budbärare. Allt detta är moraliskt förkastligt.

Det fascinerande är att de ­svenska snusmotståndarna tagit efter cigarettlobbyns metoder och därför konsekvent undviker att erkänna det faktum att Sverige är det land i EU som har lägst andel rökare och samtidigt är det enda landet där snus är tillåtet. Är det en slump att förekomsten av snus leder till färre rökare, eller kan det möjligen tänkas finnas ett samband?

Jag tror svaret är givet för alla, men jobbar man som snusmotståndare blir det svårt att förena sanningen med sin egen självbild.

När det gäller rökningen finns det över 1 miljard människor i världen som röker, varav omkring 100 miljoner inom EU. Det finns alltså en gigantisk efterfrågan på cigaretter och en lika stor möjlighet att förbättra människors hälsa, genom att tillse att det finns alternativ som inte innebär risker för sjukdomar och förtida död av det slag som cigaretter medför. Över hälften av svenska rökare tror felaktigt att det är nikotinet som är det skadliga, inte själva röken. En sådan missuppfattning riskerar att stärkas av aktivister som Helen Stjerna. Resultat blir alltså fortsatt fler rökare än vad som annars skulle ha varit fallet.

Nikotin är i sig en rätt mild drog, men den är beroendeframkallande och bör därför uppmärksammas och regleras. Åldersgräns för minderåriga är en självklarhet, och där har branschen tvingats gå före med egen reglering eftersom politiken agerat för långsam. Nu tycks en lagstiftning äntligen vara på väg. Ytterligare ett sätt att stärka skyddet för minderåriga är att betalningar via kort eller swish inte är möjligt att ­genomföra för den som inte har åldern inne för att köpa tobak eller nikotin. Sådana konkreta förslag som enbart berör minderåriga läggs dock aldrig fram av snusmotståndarna, istället är varje enskilt policyförslag ägnat att drabba vuxna konsumenter som vill ha alternativ till cigaretterna.

När det gäller framställningen av nikotin, finns det ingen skillnad mellan det nikotin som används i de nya produkterna och det nikotin som finns inom läkemedel. Enda skillnaden är att läkemedelsindustrin sponsrar snusmotståndarna för att sprida sitt nya budskap.

Vad som är ett problem är odlingen av tobak, trots omfattande kontroller, besök och program för att stödja odlare. Dessa problem är nu inte begränsade till tobak, utan finns även för kaffe, te, kakao, palmolja, sheanötter, avokado eller chiafrön. Den stora skillnaden är att företag i västvärlden kan räkna med politisk uppbackning från sina egna regeringar när det gäller övriga grödor, men inte för tobak. Tyvärr görs också för lite från internationella organisationer för att ­bekämpa barnarbete just inom tobak. En framtida hållbar utveckling kräver ökad möjlighet för tobaksodlare att betraktas som seriösa odlare och företagare, som i en film från FN:s kvinnoorganisation.

Det vore klädsamt om A non smoking generation kunde leva upp till sitt namn och prioritera att minska rökningen, i ­Sverige och i världen, i stället för att bedriva ideologiska korståg mot nikotinet.