Regnskogen är också jordens kylsystem

Den tropiska regnskogens enorma biologiska mångfald har utvecklats under många årmiljoner. Förutsättningen för det är att växtarter har anpassat sig till den höga solinstrålningen som sker i ekvatorbältet. Där står solen högt på himlen alla dagar oavsett årstid.

Efterhand har det lyckats – ett mycket artrikt trädskikt som når högt över marken, skuggar den och skapar därmed livsutrymmen för en mångfald djurarter. Den tropiska regnskogen har också ett alldeles eget sätt att balansera den höga solinstrålningen.

Det är en enorm värmepump med vatten som energibärare. Varje dygn så gott som hela året transporteras värme från regnskogens trädskikt högt upp i atmosfären. Det sker i en cykel med två steg som båda leder till avkylning. När solen går upp värms trädskiktet, vatten förångas och lagrar solenergin. Vattenångan stiger upp tills den kondenseras i högre svalare luftlager. Där frigörs energin i vattenångan och kallt vatten bildas som frampå sena eftermiddagen faller ner som regn. Det svala regnet kyler trädskiktet och är början till en ny cykel som startar nästa morgon.

Också människorna har sedan årtusenden anpassat sig till regnskogslivet och ekvatorbältets betingelser. I små glest utspridda grupper har de tagit vara på det som miljön ger, som jordbruksbyar har de odlat upp små ytor för sin försörjning. Med regnskogens värmepump intakt till våra dagar.

Regnskogens dygnrytm med avdunstning och regn som flyttar solenergin från marken och trädskiktet till atmosfären och rymden.

Men inte nu längre. Med de portugisiska, belgiska och holländska kolonialvälden har homo sapiens europeus lagt grunden för en accelererande exploatering som nu närmast exponentiellt omvandlar de tropiska regnskogsområdena till odlingsområden för välbärgade världsmedborgarna. Palmolja, sockerrör för våra bilar, soja och bete för våra biffar. Den biologiska mångfalden upphör, kylsystemet upphör, träden blir till engångsartiklar. När kylsystemet slutligen har kollapsat återstår öken. Vi borde skämmas över vår hybris, våra övermaga krav på jordens gemensamma resurser och vår roll i den globala galopperande ojämlikheten. Och när vi kommit till sans – göra något åt missbruket nu. Vi kan inte tugga i oss mer än fyra jordklot när det bara finns ett som ska räcka till alla. Vi får inte rasera det som livnär oss på några få generationer när det ska finnas även nästa århundrade och nästa.