Debatt: Regeringens utredare: Så ska mäns våld mot kvinnor bekämpas

Mäns våld mot kvinnor är ett mycket allvarligt samhälls- och folkhälsoproblem som drabbar kvinnors och barns hälsa, välbefinnande och liv på en rad destruktiva och långtgående sätt. I arbetet för att bekämpa våldet krävs bättre nationell samordning och långsiktiga insatser på samhällets alla områden, skriver regeringens särskilda utredare Juno Blom.

Under de senaste åren har det skett omfattande satsningar från regeringen i arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor. De insatser som genomförts har inneburit att arbetet har utvecklats men det finns mycket kvar att förbättra. Vi är bara i början på en väg framåt där målet är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Samordnade och långsiktiga insatser på samhällets alla områden krävs för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Detta kan jag konstatera i min roll som särskild utredare med uppdraget att ta fram en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor.

Vi i utredningen har precis lämnat ett delbetänkande till jämställdhetsministern där vi presenterar en utvärdering av de insatser som regeringen har genomfört för att bekämpa mäns våld mot kvinnor under åren 2010–2014.

Vi har sett att de senaste årens satsningar lett till att en stor mängd aktiviteter har ägt rum och fortfarande pågår hos olika myndigheter och organisationer på nationell, regional och lokal nivå. Kunskapen om våld och metoder inom området har utvecklats. Det har bland annat tagits fram en stor mängd material för olika målgrupper såsom föreskrifter, handböcker, utbildningsmaterial och vägledningar.

Lagstiftningen har även förstärkts inom området och forskningen har bidragit med flera studier om våldsutsatthet. Samtidigt är det uppenbart att arbetet inte har varit tillräckligt effektivt, kvalitativt och samordnat. Det kan även ifrågasättas om de insatser som genomförts har medfört sådana förbättringar för våldsutsatta kvinnor och barn som avsetts.

Det finns en diskrepans mellan lagstiftningens retorik och praktikens verklighet. Det finns stora regionala skillnader, till exempel när det gäller kommunernas arbete, och det är inte alltid som lagens krav följs och våldsutsatta kvinnor och barn får det stöd de har behov av och rätt till.

Mäns våld mot kvinnor är ett mycket allvarligt samhälls- och folkhälsoproblem som drabbar kvinnors och barns hälsa, välbefinnande och liv på en rad destruktiva och långtgående sätt. Kostnaderna för mäns våld mot kvinnor är än så länge relativt dolda men de årliga samhällsekonomiska kostnaderna överstiger sannolikt fyra miljarder kronor.

Det kostar att utveckla verksamheter för att ge stöd till våldsutsatta kvinnor och barn, såväl som till våldsutövare och för det förebyggande arbetet, men det kostar än mer att inte utveckla arbetet, både för samhället och i personligt lidande. Regeringens satsningar mot mäns våld mot kvinnor har varit stora under de senaste åren jämfört med hur det har sett ut historiskt, men jämfört med de stora kostnader som mäns våld mot kvinnor orsakar idag anser vi att området bör tilldelas betydligt mer resurser i framtiden än hittills.

Olika professioners grundkunskap och kompetens om mäns våld mot kvinnor är en förutsättning för att nå framgång i arbetet. Grundutbildningar för olika yrkesgrupper, som till exempel för blivande socionomer och sjuksköterskor, saknar obligatoriska kurser inom området mäns våld mot kvinnor. Nyutexaminerade påbörjar sina yrken utan grundläggande kunskaper om bemötande, lagar eller metoder för att i sitt arbete kunna upptäcka när kvinnor har utsatts för våld, bemöta dem på ett professionellt sätt och ge dem det stöd de behöver och har laglig rätt till. Detta är anmärkningsvärt och måste förändras.

En generell slutsats som det råder stor samsyn om i både utvärderingar och samtal med experter och aktörer på området är att arbete mot mäns våld mot kvinnor ofta sker vid sidan av det ordinarie arbetet och inte heller alltid är prioriterat. Att regeringsuppdragen ofta är kortsiktiga och sker i projektform kan bidra till att arbetet inte integreras i ordinarie arbete på myndigheter. Att arbetet mot mäns våld mot kvinnor ska prioriteras är ytterst ett ledningsansvar. 

Implementering är även ett område där det finns brister hos olika myndigheter. Under senare år har det tagits fram mycket material från olika myndigheter. Men det saknas ofta strategier för hur materialen ska nå ut och komma till användning av praktiker inom området och därmed få effekt. I framtida regeringsuppdrag bör det därför ingå krav och resurser även för implementeringsarbetet.

Det saknas ofta vetenskapliga utvärderingar av myndigheternas arbete inom området, vilket även har konstaterats tidigare i utvärderingar från bland annat Brottsförebyggande rådet. Effektutvärderingar saknas nästan genomgående och det är svårt att påvisa om de metoder och arbetssätt som använts har medfört ett positivt resultat. Det saknas även vägledningar med evidensbaserad kunskap för praktiker inom området. I framtida regeringsuppdrag bör därför krav på utvärderingar ingå.

Det har tidigare förekommit få satsningar för att på olika sätt förebygga mäns våld mot kvinnor. För att förebygga och förhindra mäns våld mot kvinnor behövs ett ökat universellt preventionsarbete. Eftersom mäns våld mot kvinnor grundar sig i brist på jämställdhet i samhället, krävs ett aktivt jämställdhetsarbete på samhällets alla nivåer. En viktig del i jämställdhetsarbetet är att förändra normer kring maskulinitet, makt och våld.

Vi anser att det framöver är av största vikt att än mer fokus och resurser riktas mot det förebyggande arbetet. I det måste fler aktörer, som till exempel förskola och skola, involveras i större omfattning än idag. Satsningarna får dock inte ske på bekostnad av andra satsningar riktade till stöd för våldsutsatta kvinnor utan genom ökade resurser.

Det behövs en bättre samordning, struktur och tydlighet när det gäller arbetet och insatserna mot mäns våld mot kvinnor på nationell nivå. I utredningens möten med olika aktörer på myndigheter och i organisationer finns både stora kunskaper och vilja att göra rätt framöver.

Tillsammans kan vi förbättra utvecklingen inom området ytterligare men då krävs också att alla politiker och chefer tar sitt ansvar. Det är nödvändigt att politiker och myndigheter har kunskap om och förståelse för vad våldets konsekvenser innebär för den som utsätts, liksom den rädsla och maktlöshet som våldsutsatta kvinnor och barn lever med.

Denna förståelse utgör sedan en viktig grund för att få den organisation, struktur och samverkan som krävs för att kunna möta de behov som finns av förebyggande och stärkande insatser, stöd, skydd och vårdande insatser akut och på lång sikt.

Endast genom sådan kunskap och förståelse kan förutsättningar skapas för att få till stånd de nödvändiga förändringar som krävs för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.