Debatt: Regeringens passivitet leder till död, lidande och miljardkostnader

”Den stora älgvandringen” är tillbaka på SVT. Med programmet får publiken ännu en chans att finna det meditativa lugn naturen erbjuder. Samtidigt behandlas denna natur undermåligt av den svenska regeringen – ibland med dödliga konsekvenser för människor och djur.

År 2024 registrerades över 70 000 viltolyckor, ett snitt på 192 per dag. Mörkertalet är stort, och de verkliga siffrorna är sannolikt ännu högre.

Trots att Trafikverket har en plan för att halvera viltolyckorna har regeringen bortprioriterat detta. Blott 13 procent av de identifierade behoven för landskapsanpassning är finansierade och livräddande insatser uteblir. Myndighetens bedömning är att olyckorna kommer att öka under perioden 2022–2033.

Denna passivitet leder till död, lidande och miljardkostnader i form av sjukvård, produktionsbortfall och fordonsskador. Dessutom påverkas också den biologiska mångfalden. Arter som björn, lo och örn är särskilt sårbara eftersom deras reproduktion är långsam. Miljontals små däggdjur och fåglar dör årligen utan att det rapporteras, vilket sakta utarmar landets fauna.

Sverige har åtagit sig att skydda biologisk mångfald. Att göra vägarna säkrare skulle vara ett effektivt sätt att leva upp till dessa åtaganden och samtidigt värna befolkningens hälsa. Om staten fortsätter att ignorera detta måste lagstiftningen skärpas. Enligt skadeståndslagen kan staten hållas ansvarig vid försummelse i myndighetsutövning. Att avstå från finansiering av livräddande åtgärder kan ses som just en sådan försummelse. Högsta domstolen i Brasilien har fastslagit att vägoperatörer ansvarar för viltolyckor. Samma princip borde gälla i Sverige.

För att tvinga fram åtgärder kan en juridisk reform införas där staten blir skyldig att ersätta drabbade. En ersättningsfond för viltolyckor skulle ge kompensation till dem som skadas och sätta press på regeringen att investera i erkända säkerhetsåtgärder.

Så hur minskar vi viltolyckorna? Sveriges infrastruktur har byggts med brister eftersom problemet historiskt inte uppmärksammats. Att eliminera hälften av viltolyckorna under en planperiod är inte realistiskt, men långsiktiga förbättringar kan påbörjas direkt. Trafikverket har identifierat problemen och föreslagit lösningar. Sverige är näst sämst i Europa på faunapassager, och minst 1 000 sådana saknas i väg- och järnvägsnätet. Dessa passager, i form av broar och tunnlar, har visat sig vara effektiva. Dessutom kan moderna viltvarningssystem, som varnar förare i tid, minska olyckorna med upp till 95 procent.

Att minskad trafik leder till färre viltolyckor bekräftades under pandemin. Ett sätt att på lång sikt minska trafikflödet kan vara övergången till förarlösa fordon, där privat bilägande ersätts av bilpooler och behovsstyrd transport. För att detta ska få verkligt genomslag krävs troligen styrmedel och en mer flexibel arbetsdag, där rusningstrafikens toppar jämnas ut. Just i gryning och skymning, när många människor är på väg till eller från jobbet, är även vilda djur som mest aktiva.

Materialutvecklingen går framåt. Snart kan faunapassager byggas av fiberförstärkta polymerer. Det möjliggör billigare och mer flexibla lösningar. Men investeringar måste kompletteras med bevarande av livsmiljöer. Ett balanserat ekosystem, med fler rovdjur, kan också minska antalet viltolyckor.

Allt detta skulle drastiskt minska viltolyckorna i Sverige. Politiker måste agera, och medborgare kräva fler resurser, bättre faunapassager, modernare varningssystem, styrmedel som gynnar färre fordon på vägarna och en ersättningsfond. Staten bör verka för ett samhälle som orsakar minsta möjliga skada. Med 192 viltolyckor per dag är frågan: Hur många fler ska behöva dö eller skadas innan staten tar sitt ansvar?