Debatt: Regeringens företrädare kallar mig folkmördare

Jag tänker inte argumentera om Israel begår krigsbrott och folkmord, för ärligt talat – om vad FN, Läkare utan gränser, Internationella brottsmålsdomstolen och Amnesty själva med flera alla säger inte har övertygat redan finns det inget jag kan säga som kommer att göra det. Vill man förneka det får man väl börja läsa David Irvings böcker eller något.

Det är inte "förfärligt" agerat, som Gulan Avci säger på X, av Amnesty att i starkaste möjliga ordalag fördöma den israeliska statens vidriga och internationellt fördömda krigföring. 

Ska Amnesty – en organisation som kämpat globalt för mänskliga rättigheter sedan 1961 och följaktligen kritiserat båda sidor i kriget – inte agera när deras utredning finner bevis för att det begås ett folkmord?

Tydligen inte, tycker Kristoffer Tamsons som säger att kampanjen bör stoppas, att hans ”gräns” nu är passerad och att han oroar sig för att kampanjen ”riskerar uppfattas vara ett ställningstagande”. Ursäkta mitt språkbruk, men ja tacka fan för det! När obestridligt omoraliska ting sker har varje människa ett etiskt ansvar att bestrida dem. 

Varför tror Tamsons att hans egna Region Stockholm bytte namn på busshållplatsen bredvid Ryska ambassaden från Fyrverkarbacken till Fria Ukrainas plats? Då hördes inget om att det var ett ”ställningstagande i en polariserad blodig konflikt och som kan skapa en försvårad konfliktsituation i Sverige”. 

Det kallas att ha en ryggrad och att stå upp mot det som är fel och ont.

Tamsons säger till Aftonbladet att han själv vet att det är skillnad på staten Israel och att vara jude, men ”att många andra inte gör den skillnaden”. Nej, och det är ju antisemitism. 

Man kan inte, som Tamsons gör, använda en antisemits logik i ett uttalande där man fördömer antisemitism. 

Judar har alla typer av åsikter, tankar, och politiska läger precis som andra människor. Vi är inte en monolit, och att vilja stoppa legitim kritik av Israel med motivation att den är skadlig för den judiska gruppen är att binda ihop oss på exakt det sättet som antisemiter gör. Man kan inte, som Tamsons gör, använda en antisemits logik i ett uttalande där man fördömer antisemitism. Det fungerar inte.

Jag är inte Israel och jag stöttar inte den israeliska ledningen. Flera judar i min vänskapskrets, där vissa är betydligt mer religiösa än jag, känner likadant om inte ännu starkare. 

Mitt liv som jude i Sverige försvåras inte av en faktaunderbyggd informationskampanj. Vad det faktiskt försvåras av är sammanfogningen av mig som svensk jude med staten Israels agerande oavsett mina egna ställningstaganden och åsikter. 

Om man sätter i system att judar i praktiken är synonyma med Israel såsom Tamsons och Avci gör, bäddar man för exakt den typen av Israel-grundad antisemitism som de talar om. För övrigt är antisemitism, likt all rasism, irrationell. Ingen resonerar sig till att bli rasist, så Amnestys kampanj kommer inte att driva någon till att hata judar som inte redan gjorde det.

Sammanfattningsvis förkastar jag Tamsons och Avcis narrativ om att mitt liv som svensk jude blir negativt påverkat av den här kampanjen. Jag uppskattar kampanjen och jag uppskattar minst sagt inte Tamsons och Avcis försök att synonymisera mig med dem som kampanjen pekar ut. 

Jag är inte staten Israel, jag är inte en krigsbrottsling och jag är inte en folkmördare.