Debatt: Regeringen väljer Israel framför internationell rätt

Tio dagar efter att Israels militära attacker på Gaza påbörjades i oktober 2023 skrev vi i en debattartikel i Göteborgs-Posten att det internationella samfundet, enligt FN-principen Responsibility to Protect, är skyldigt att agera för att förebygga och förhindra folkmord, etnisk rensning, krigsbrott och brott mot mänskligheten. Detta innebär inte bara en rätt att begränsa staters suveränitet i vissa lägen utan en skyldighet att göra så om det finns tecken på att folkmord kommer att ske. 

Vi har nu tvingats se på medan Israels folkmord mot det palestinska folket utspelat sig framför våra ögon dag in och dag ut i åtta månader. Eskaleringar har mötts av politikers stöd eller talande tystnad. Ofattbara dödssiffror har mötts av uppmaningar till ”neutralitet”. Media har snubblat över sina egna fötter i försök att tala om ”båda sidor”. Å andra sidan har Israel också blivit föremål för rättsliga utredningar i internationella domstolar. Nu uppmanas vi vänta på att domen ska falla innan vi agerar eller ens kallar ett folkmord för ett folkmord.  

Rättssystemets kvarnar maler, som sig bör, långsamt. Ett folkmord hinner påbörjas, eskalera och avslutas medan vi väntar på nästa uttalande, order, uppföljning och konstaterande. 

Det har aldrig varit tanken med något rättssystem att förövare ska kunna fortsätta med sina brott tills domen fällts. Först avbryts det misstänkta brottet och sedan utreds det. Allt annat är orimligt. 

Vi insåg redan när vi skrev texten att vår uppmaning till omvärlden att intervenera för att skydda befolkningen i Gaza kunde verka naiv. Israel har nämligen under väldigt lång tid kommit undan med att totalt ignorera FN:s olika resolutioner och uppmaningar om att respektera internationell rätt. 

Naivt eller inte, agerar inte omvärlden i enighet med sin skyldighet att skydda Gazas befolkning så har vi också gett upp de lagar och principer som styr internationella relationer. 

Det var och är oacceptabelt för oss.

EU:s utrikeschef Josep Borrell har uttryckt det hela väldigt tydligt: 

”Vi kommer att behöva välja mellan vårt stöd till de internationella institutionerna och rättsstatsprincipen eller vårt stöd till Israel, för båda sakerna samtidigt kommer att vara ganska svåra att förena.” 

Så vad väljer den svenska regeringen? 

Vår utrikesminister har trots den motsättning Borrell sätter ord på valt att försöka kombinera internationell rätt och stödet till Israel. Tobias Billström (M) har uttalat sig om att han ”förväntar sig” att Israel ska följa ordern från FN:s högsta domstol som anger att de ska stoppa attackerna i Rafah och garantera humanitär hjälp till civila. 

Samtidigt backar regeringen inte från stödet till Israel. Ekonomiska, militära och relationsmässiga samarbeten lyfts fram och förstärks. Relationen är opåverkad av pågående folkmord, FN:s order och Israels fortsatta agerande mot internationell rätt. 

För oss som följt hela förloppet är det uppenbart att Borrell har rätt: valet står mellan internationell rätt och Israel – Billström kan inte stödja båda. Det är i bästa fall naivt, i värsta fall anser den svenska regeringen att befolkningen i Gaza inte ska skyddas av internationell rätt. Och då har vi inget internationellt rättssystem att tala om.

Det är omvärldens skyldighet. Det är Sveriges skyldighet.

Vi kräver därför att brott mot mänskligheten i Gaza stoppas med alla medel som står FN till buds. Vi kräver också att den efterföljande rättsprocessen bygger på rättvisa, ett slut på ockupationen och alla människors rätt till självbestämmande. Det är omvärldens skyldighet. Det är Sveriges skyldighet.