Debatt: Regeringen måste se till att alla är med på vagnen

Under en valrörelse hamnar fokus på de frågor där människor tycker olika. När dammet nu lägger sig efter valet behöver vi titta på vad vi kan enas om. En ny regering ­behöver läka klyftor. 

En klyfta gäller synen på jobb i klimatomställningen.  

Futurion har tillsammans med Som-institutet frågat invånarna i Sverige om de tror att den gröna omställningen kommer att leda till att det skapas fler eller färre jobb än de som försvinner. Hela 70 procent svarar att det kommer att skapas fler jobb. 

Men den här tilltron är ojämnt fördelad. Kvinnor är mer hoppfulla än män, yngre är mer hoppfulla än äldre. På mindre orter tror 59 ­procent att den gröna omställningen skapar jobb, medan samma siffra för rikets tre största städer är 78 procent. 

Det här har man kunnat se spår av i valdebatten om jobb och klimat. Två stora perspektiv har stångats. Klimatomställning skapar jobb! Klimatomställning gör det dyrt för mig att ta mig till jobbet.

Det går att tolka valresultatet som att bensinpopulismen vann. Men det är förrädiskt att ställa de här perspektiven emot varandra. Det intressanta är vad som binder dem samman. Man kan vilja ta del av nya fossilfria jobb – och samtidigt vilja ha billiga drivmedel för att kunna resa till jobbet. 

Det som kännetecknar klimat­frågan är att allt hänger ihop, eftersom klimatpåverkan är invävt i allt vi gör i samhället. Det här gäller även förutsättningarna för morgondagens arbetsliv. Yrkeslivet finns inte i ett vakuum. Det hänger ihop med vardagspusslet och möjligheten att ta sig mellan jobbet och hemmet, barnens förskola, mataffären, vårdcentralen och fritidsaktiviteter.

Klimat, transporter, energi och arbetsmarknad är delar av samma pussel. 

I Sveriges glesbygder och landsbygder har ansvaret för det här pusslet lagts över på individen. När lokal service försvinner och avstånden växer finns bara en individuell fossilberoende lösning kvar: bilen. 

Motståndet mot klimatpolitik finns inbyggt i sättet vi idag har strukturerat samhället. Men det går att bygga samhället på andra sätt – som gör att dagens motsättningar kan tyna bort. 

Tillgänglighet till service går att lösa med samhällsplanering där man gemensamt bygger samhällsservice på ett sätt som kortar ner individens behov transporter. Samtidigt behåller man arbetstillfällen i glesbygdens servicesektor som annars knyts till städerna.

Detta är en av många aspekter som binder ihop förutsättningarna för arbetslivet med klimatfrågan. Utbildning är en annan brinnande fråga: hur får vi fram alla solcellsinstallatörer och ­elingenjörer som behövs? Hur hjälper vi människor att flytta från gamla branscher till nya?

Bland de väljare som röstat på Kristerssons alternativ finns det många som är skeptiska till den gröna omställningen. Här har den tillträdande regeringen ett ansvar för att tydliggöra att den gröna omställningen är en förutsättning för framtidens jobb och därmed även vårt ekonomiska välstånd.

En ny regering måste greppa tag i de här frågorna för att ta sig loss från den splittring som nu finns i synen på klimatomställningen. Ulf Kristersson behöver staka ut en ny väg i sitt klimat­ledarskap, där han tar sig an hur det nya arbetslivet och samhällsbygget hänger ihop.