Debatt: Regeringen lyssnar på sina experter

Lagstiftare och makthavare ska inte lyssna på de som skriker högst och mest – utan på de experter och myndigheter som sitter på oberoende fakta, och när det gäller lantbruk så är det till exempel Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt och Sveriges lantbruksuniversitet. Det är de experter som regeringen lyssnar på, och de säger bland annat att gårdsminken är domesticerad, vilket innebär att den lika lite som andra produktionsdjur kan jämföras med vilda djur.

Både länsstyrelsen och de veterinärer som minst en gång i kvartalet kontrollerar alla Svensk Minks gårdar har konstaterat att 99,9 procent av alla djur är friska och välmående – och så har det varit de senaste 20 kvartalen enligt den statistik som SVA sammanställer. Vad gäller minkens mentala hälsa, så har de oberoende etologer som i många år besökt alla svenska gårdar dragit slutsatsen att ”den boendemiljö som de allra flesta svenska minkar föds upp i, förmodligen inte ger upphov till stereotypier” (Olofsson, 2013). 

Mer än 98 procent av de svenska gårdsminkarna har dessutom i temperamentstest befunnits vara ”lugna, harmoniska och nyfikna”. Och så vidare. 

Ledande forskare menar att förklaringen till detta är att hos gårdsminken uppfylls fler faktorer på naturligt beteende än hos något annat produktionsdjur: brunst, parning och födsel sker på helt naturlig väg och följer dygnets och årstidernas växlingar. Det sker ingen kastrering eller kupering, valparna stannar hos modern så länge de diar. Minkarna har fri tillgång på föda och vatten, de utsätts aldrig för transport eller stress, har en boendemiljö i fyra våningar och tillgång till olika berikning och leksaker. Även avlivningen sker på plats, när minkarna sövs till medvetslöshet alldeles i närheten av sin lya, på mindre än 20 sekunder.

Såhär ser verkligheten ut i dag. Och det är därför inte rättvist att, som ni gör, hänvisa till 5–15 år gamla uppgifter eller, som till exempel i fråga om de påstådda stereotypinivåerna, hävda saker som är direkt felaktiga. 

Om vi ska diskutera svensk djurhållning måste vi utgå från dagens situation och inte från hur det såg ut för länge sedan. Svenska minkbönder har bara de fem senaste åren gjort förbättringar för hundratals miljoner på sina gårdar, och det har gett resultat när det gäller djurskydd och djurhälsa.

Att det just nu växer upp minkgårdar runt om i Sverige är alltså inte ett problem utan en möjlighet. Så sent som 2013 exporterade svenska minkbönder för runt en miljard kronor, med de skatteintäkter som det innebär. Och att regeringen gör rätt som värnar arbeten på landsbygden och en miljardexport, det bekräftas även av väljarna. 

Sju av tio svenskar säger till Sifo (oktober, 2013) att frågan om ett förbud mot minklantbruk är oviktig för dem.

Så låt oss gärna diskutera vår höga svenska djurskyddsnivå, från mink till gris, men låt oss vara så ärliga mot varandra att vi låter fakta och myndighetskontroll, och inte gamla och felaktiga uppgifter, ligga till grund för en sådan diskussion. Innan ni anklagar oss politiker eller myndigheter för att ”bära skygglappar”, kanske ni behöver plocka av era egna.