Debatt: Regeringen i otakt med folket om klimatet

De svenska partier som talade för en aktiv klimatpolitik var framgångsrika i EU-valet. Valresultatet visade ett stort stöd för de klimatlagar som har beslutats av EU. Den senaste SOM-undersökningen, genomförd av SOM-institutet vid Göteborgs universitet, visar också att en bred majoritet ser allvarligt på klimatförändringen. På frågan: ”Om du ser till läget idag, hur oroande upplever du själv förändringar i jordens klimat vara inför framtiden?”, svarade 85 procent att de upplever förändringarna antingen mycket eller ganska oroande.  

Den opinionsundersökning som FN:s utvecklingsprogram UNDP presenterade tidigare i år visade att 80 procent av människorna globalt önskar att deras regeringar vidtar starkare åtgärder för att tackla klimatkrisen. Ännu fler, 86 procent, önskar se att deras länder lägger geopolitiska skillnader åt sidan och agerar tillsammans för att åtgärda klimatförändringen. Undersökningen, omfattande över 73 000 människor i 77 länder, representerar 87 procent av världens befolkning. De länder där flest människor visar oro för klimatförändringen är sådana som redan drabbas av klimatrelaterade väderkatastrofer eller som hotas av havsytehöjningen, som Afghanistan, Mexiko och Fiji.

Även i 20 av de länder som orsakar störst utsläpp av växthusgaser finns en klar majoritet som stödjer att regeringarna vidtar starkare klimatåtgärder. Det är länder som USA, Ryssland, Tyskland, Kina och Sydafrika. 

Både SOM-undersökningen och den internationella undersökningen visar att kvinnor är mer oroliga för klimatförändringen än männen. Samma tendens syntes i det svenska EU-valet. Kvinnor röstade i högre utsträckning än männen på klimatvänliga partier. I många länder drabbas kvinnor också mer av klimatförändringens konsekvenser är männen. Ett exempel är bristen på dricksvatten som redan är ett stort problem på grund av torka och höga temperaturer. I dessa länder är det oftast kvinnor som står för familjens tillgång till vatten och måste då vandra långa sträckor till de brunnar som finns. 

Den klimatpolitik som regeringsunderlaget bedriver är alltså inte alls i linje med den oro för klimatförändringen som människor ger uttryck för i dessa undersökningar. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, liksom andra regeringsföreträdare, motiverar sänkta drivmedelspriser och andra åtgärder som leder till en svagare klimatpolitik med att folk motsätter sig klimatåtgärder som medför högre drivmedelspriser. Åtgärder som sätts in ska förstås utformas så att de både uppfattas och ger rättvisa konsekvenser, men den politik som förs nu har varken stöd i opinionen eller leder till de minskar av utsläppen som klimatmålen kräver. 

Som Klimatpolitiska rådet skrev i sin senaste rapport kommer Sverige inte att klara klimatmålen 2030 med nuvarande politik. Rådet skriver ”Regeringens målbild om en ambitiös och effektiv klimatpolitik speglas inte i handling. Den beslutade politiken under 2023 ökar utsläppen och leder inte i riktning mot att Sveriges klimatmål och EU-åtaganden till 2030 uppnås”. Rådet skriver också: ”Regeringen framhåller i den klimatpolitiska handlingsplanen att acceptans och kostnadseffektivitet är viktiga utgångspunkter för utformandet av klimatpolitiken. Men det saknas både analys och strategi för hur regeringen avser arbeta för att uppnå ökad acceptans och kostnadseffektivitet i klimatpolitiken”. 

Här finns sannolikt en sista chans under den här mandatperioden att visa att människors oro tas på allvar.

Regeringens uppdaterade energi- och klimatplan till EU-kommissionen, vars inlämnandedatum var senast 30 juni, ska visa hur Sverige bidrar till att EU:s klimatmål uppfylls. Här var sannolikt en sista chans under den här mandatperioden att visa att människors oro tas på allvar genom att presentera en åtgärdsplan i linje med klimatmålen. Det korta tidsperspektivet till 2030 gör att åtgärder måste sättas in nu.