Debatt: Regeringen gör det sämre för samhällets mest utsatta

Högkostnadsskyddet för läkemedel har en grundläggande roll i svensk sjukvårdspolitik. Det finns till för att säkerställa en mer jämlik vård genom att alla, även de med lägst inkomst, kan köpa medicin. Skyddet är utformat med en nedre gräns för när det träder in och kostnader börjar ersättas, och en övre gräns för när medicinen till slut blir kostnadsfri. För många kroniskt sjuka och äldre, som har många och dyra mediciner, nås den övre gränsen redan under första eller andra månaden. 

I förra veckan kom äntligen en efterfrågad promemoria om en uppdatering av högkostnadsskyddet från socialdepartementet. Efterfrågad är den för att det sedan regeringens budgetproposition kom har varit tydligt att det kommer att skäras i statens kostnader för läkemedel – men inte hur. När nu promemorian kom stod det klart att ryktet som har florerat under hösten stämde. Regeringen vill göra det dyrare för privatpersoner att köpa medicin. 

En kraftig ökning av patienternas kostnader med 900 kronor per år. 

Från den 1 juli 2025 föreslår regeringen att den nedre gränsen höjs från 1 425 kronor till 2 000 kronor samt att den övre gränsen höjs från 2 900 kronor till 3 800 kronor. Detta betyder alltså att personer som använder läkemedel regelbundet och slår i kostnadstaket på 2 900 kronor nu, snart ska betala 3 800 kronor istället. En kraftig ökning av patienternas kostnader med 900 kronor per år. 

Det här har naturligtvis mött protester. Först ut var pensionärsorganisationer, organisationer för kroniskt sjuka och för människor med funktionsnedsättning. Förra helgen skrev SKPF Pensionärerna, Funktionsrätt Sverige, Reumatikerförbundet och Astma- och allergiförbundet i Svenska Dagbladet att detta är en försämring som kommer beröra väldigt många människor och i huvudsak äldre, kroniskt sjuka och personer med funktionsnedsättning. Människor som ofta redan har det dåligt ställt ekonomiskt. Med detta förslag lägger regeringen alltså över kostnaderna för medicin, som kan vara livsavgörande, på patienterna. Ett lågvattenmärke, även för denna regering. 

Förslaget innebär också ett hot mot såväl individens hälsa som folkhälsan i stort. Flera olika studier, bland annat från Socialstyrelsen, har visat att just kostnaden för medicin är en av de största anledningarna till att patienter avstår från att hämta ut sina recept. Att människor inte tar den medicin de behöver kan få allvarliga konsekvenser för deras hälsa, och i förlängningen leda till ökade hälso- och sjukvårdskostnader. Läkemedelsverket bedömer redan att 40–60 procent av alla patienter inte tar de läkemedel som ordinerats av läkaren. Förslaget som nu ligger på bordet riskerar att förvärra situationen ytterligare.  

I slutändan riskerar förslaget att urholka tilltron till välfärdssystemet, och jag förstår det. Om inte välfärdssystemet finns där för de som behöver det mest, vem finns det till för då? Den svenska hälso- och sjukvården ska vara jämlik och ges efter behov, inte storlek på plånboken. Om regeringens förslag går igenom riskerar det att leda till en mer ojämlik vård, där de med låga inkomster inte har råd med medicin. I en tid med hög inflation och ökade levnadskostnader är det inte bara orättvist, det är oförsvarbart. 

Regeringens förslag är nu ute på remiss. Fram till den 17 februari har myndigheter och organisationer möjlighet att svara. Jag hoppas att många gör det och att regeringen tänker om. De som har sämst ekonomi, ofta till följd av sjukdom eller ålder, ska inte betala priset när regeringen vill spara. Det måste vara möjligt att fördela de kostnaderna på ett annat sätt.