Debatt: Reduktionsplikten är en soppa

Effektivare är att införa en stigande avgift på alla fordonsbränslen, beräknad utifrån deras koldioxidutsläpp vid förbränning. Inga bränslen subventioneras, inga särbehandlas. Om avgiften sätts högt nog kommer utsläppen att tvingas ner. Klimatsvaret föreslår att avgiften höjs så att utsläppen upphör på tio år.

Det säger sig självt att detta leder till en enorm påverkan på samhället. För att hjälpa människor med den nödvändiga omställningen delas intäkterna från koldioxidavgiften ut direkt till medborgarna månadsvis. De som genom stor konsumtion av bränslen (direkt genom egna fordon eller indirekt genom transporter av varorna de köper) orsakar stora utsläpp kommer att få betala mer, vilket är rättvist. De som lever mer klimatvänligt går plus på utdelningen, som föreslås vara lika för alla, eventuellt med extra stöd till boende på landsbygden. Biogas från oundvikligt avfall omfattas inte av avgiften.

Varför är detta förslag bättre än inblandning av biobränsle? Därför att det tvingar ner utsläppen, vilket inte reduktionsplikten gör. Reduktionsplikten får bränsleleverantörerna att ersätta fossila koldioxidutsläpp med koldioxidutsläpp från biomassa. Men alla utsläpp måste bort. Fossilfrihet är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för en vetenskapligt grundad klimatpolitik.

De som förespråkar biobränslen vill gärna att dessa ska anses utsläppsfria, men det är de givetvis inte. Om biobränslen tas från skogar kan den tid det tar innan koldioxiden åter bundits av nya träd vara flera decennier lång. Det är tid vi inte längre har. Om biobränslen tas från grödor kan man hävda att återbetalningstiden är tillräckligt kort, men i en värld där hundratals miljoner människor går hungriga är det omoraliskt att använda odlingsmark till drivmedel istället för mat.

Avgift och utdelning är det styrmedel vi behöver för att nå klimatmålet för transportsektorn. Vi hoppas att Gröna bilister vill driva detta förslag tillsammans med oss.