Debatt: Rättvisare skatt

”Det är häftigt att betala skatt” som en intelligent person för några år sedan uttryckte sig.

Det är berömvärt och positivt att försöka berika sig på egen arbetsinsats läste jag i en artikel för inte alls så länge sedan. Och visst är det så. Det tycker vi alla.

Att det är positivt att betala skatt måste ju alla tycka som värnar om jobb, skola, sjukvård och för samhällets kostnader av försvar, polis, järnväg, brandkår med mera.

Att berika sig på egen arbetsinsats, nja… det kräver genast djupare analys. Att utan vidare kasta ur sig sådana floskler utan annat motiv än att försöka ge själva ordet ”berika sig” en positivare klangbotten det är mycket lågt. Eller, må Gud det förbjuda, försöka ge den egoiststyrda ”intelligentian” större utrymme för att berika sig än mer på andras arbetsinsatser.

Den artikel jag hänsyftar på ville utan tvekan hindra kritik av både enskilda personer och de riskkapitalbolag som berikar sig på våra skattemedel och därigenom plundrar småinkomstagare och skattebetalande pensionärers plånböcker.

När är man rik i ekonomiska termer? Är det när man äger en betald villa på 200 kvadratmeter utan några lån i banken och med en max tre år gammal fullbetald Volvo i garaget? Och utan andra skulder än en obetald kommunal sophämtningsräkning?

Hur många löntagare eller småföretagare är i den situationen i dag? Hur många Rut-städare tror att de hamnar i det läget före sin pension? Eller hur många vårdbiträden eller sjuksköterskor?

En av mina tidiga idoler var Ingvar Kamprad. Hans koncept för att möblera Sverige var utomordentligt.

Nu var det länge sedan han utförde ett hederligt och gediget dagsverke. Men inkomsterna fortsätter att ticka på. Och berikar både honom och hans familj Och han får jobbskattebidrag. Och Rut, hon städar.

Och det är givetvis OK så länge han betalar rättvis skatt.

Skatt är verkligen något alldeles underbart häftigt. Ett verktyg som rätt använt kan föra fram Sverige till en stark och globalt avundsvärd position med både trivsel, familjekänsla och allas delaktighet i både försvar, arbete, skola, sjukvård och utveckling.

Kruxet är att alla åtgärder som vår nuvarande regim både avstått från och felaktigt genomfört under åtta långa år kommer att ta tid att rätta till. Jag har under dessa mörka år varit nära tappa tron på ett bättre, rättvisare och tryggare samhälle.

På senare tid förnimmer jag dock ett hoppets gryning vid horisonten. Och hela nationen tycks gå i väntan på den första ljusstrimman som ska förebåda födelsen av ett bättre samhälles.

Så känn hoppet vakna och le. Vi går mot ljusare tider och det kan bara bli bättre.

Mauritz