Debatt: Rättsstaten gör bort sig

Detta har hänt: Asylkommittén Gävleborgs ordförande råkade skriva fel datum på en tillståndsbegäran till polisen om manifestation för afghanska ungdomars rätt att få stanna i Sverige. Manifestationen hölls, utan att ordföranden var medveten om misstaget, och blev lyckad på så vis att det kom många som sympatiserade med de ensamkommandes belägenhet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Men detta ledde till polisanmälan och följande rubrik i den socialdemokratiska tidningen Arbetarbladet: ”Asylkommitténs Ingrid Thyr brottsmisstänkt efter manifestation: Det är jag som har gjort fel.” I liberala Gefle Dagblad var rubriken något mer nyanserad: ”Asylkommitténs ordförande skrev fel datum i ansökan om tillstånd – åtalas för brott mot ordningslagen”. Det är precis vad som hänt. April råkade bli maj på papperet. En fyra blev en femma. Båda tidningar har understrukit att ordföranden skrattar. De vill väl försöka signalera att det är löjligt, eller smärtfritt. Något för den anklagade individen att blåsa av sig bara. Och – poff! – så försvann hela sammanhanget.

Asylkommittén i Gävleborg har existerat som frivilligorganisation i snart 20 år. I lika många år har de ordnat protester och manifestationer, men främst har fokus legat på att hjälpa asylsökande i kontakter med myndigheter, läkare, advokater, och att hjälpa barn att få vård och skola. Barnen och familjen har under alla år prioriterats eftersom resurserna är knappa. På Asylkommitténs hemsidan står:

”Vi är många gånger den asyl-sökande familjens enda kontakt med Sverige. När en familj bestämmer sig för att gå under jorden har de snart ingen mat på bordet. Vi ser till att de inte svälter.”

För några år sedan var föreningen mer aktiv med temakvällar (exempelvis för att uppmärksamma romers situation i Sverige och övriga Europa) och kampanjer med kravet att göra barnkonventionen till lag), men resurserna har krympt och i och med det tryter orken. Asylkommittén har ändå alltid varit en samhällsfaktor i Gävle att räkna med, som envist fortsätter att påtala och kämpa för människors rätt till en fristad.

Som huvudregel ska grupper, föreningar och enskilda personer som vill anordna en demonstration eller manifestation söka tillstånd för det hos polisen. Men även demonstrationer som saknar tillstånd kan få hållas, om de inte stör ordningen och säkerheten på platsen där de hålls. Enligt polisrapporten gick manifestationen i Gävle lugnt och fredligt till. Under de senaste åren har det varit en återkommande fråga från allmänheten varför polisen inte avbryter nazistiska grupperingars marscher och demonstrationer, i de fall de saknat tillstånd. Svaret har varit: De stör inte ordning och säkerhet.

När polisen, efter nazistdemos i Göteborg, fick frågan om varför man då ens ska söka tillstånd blev svaret att en tillståndsgiven demonstration går före en otillåten, samt att man har en ökad möjlighet till skydd om det sker våldsamheter.

Vi säger inget om rätten att demonstrera och söka tillstånd – vi tror inte på förbud som en väg framåt i en redan hårt manipulerad och reducerad demokrati, och yttrandefriheten är eller borde vara ett starkt skydd i vårt land – men vi undrar varför man väljer man att åtala en förening, som Asylkommittén, som kämpat för människors rätt att söka en fristad från förföljelse i snart två decennier?

Polisen bedömde inte att de marscherande nazisterna i Göteborg, mitt ibland allmänheten, utgjorde något brott mot ordning och säker-het – vilket oundvikligen reser frågan om på vilka grunder Asylkommitténs fredliga manifestation bedömdes som ett ordningsbrott?

Asylkommittén hjälper människor som tvingas att gömma sig eftersom alternativet, utvisningen, är ett omöjligt och ofta rent av livsfarligt alternativ. I fråga om att hjälpa de avvisningshotade, stötta de förvarstagna, och gömma de som söks av gränspolisen är civil olydnad en fråga om ren mänsklig solidaritet. Organisationer som tidigare kämpat för en mer human asylpolitik måste i dag kämpa för en fortsatt asylrätt. Rörelser av det här slaget behöver undvika onödiga konflikter, då dessa tar energi och fokus från de utsatta – och böter, då det är pengar som inte existerar och om de existerar behöver gå till exempelvis barn-familjer som inte kan betala mat och boende.

Rasistiska åsikter stärks oundvikligen i ett samhälle där det ena partiet efter det andra ställer sig bakom ett både rasistiskt och nazistiskt Sverigedemokraterna, där myndigheter godtyckligt dömer och friar och där medierna hjälper till att underblåsa rädslan för “vänsterextremism” genom att likställa den med aktivism och solidaritet – och höjer därmed trösklarna för människor att våga agera solidariskt. Allt detta skadar allvarligt våra behov av mänskliga möten och medmänskligt bemötande.

Att rättsstaten väljer att lagföra en mindre manifestation, vars budskap är varje människas rätt att söka en fristad från förföljelse, medan den låter nazistiska marscher med sitt folkmordsbudskap hållas utan tillstånd, är ett allvarligt underbetyg för och en urholkning av demokratin.

Vi vill gärna veta varför.