Debatt: Rädda vår helt unika svenska folkhögskola

Min mamma började skolan hösten 1925 i den norrländska kuststaden där hon växte upp. Några dagar senare dök skolstyrelsens ordförande i sällskap med vice ordföranden upp hemma hos dem. De allvarsamma männen undrade varför Stig inte kommit till skolan. Stig är i Afrika, var det svar morfar gav. Stig var min mammas fem år äldre bror och han hade gett sig i väg till sjöss. Att som barn leva på havet bland sjömän från olika delar av världen långt från far och mor kunde nog vara hårt. Fast Stig trivdes till sjöss, men önskade att kunna avancera och kanske en dag bli styrman på ett fartyg. Då behövde han förstås utbilda sig.

Min norrländska morfar var, som de flesta norrlänningar jag mött, både pratsam och duktig att uttrycka sig. Han hjälpte Stig att skriva en ansökan till Ålsta folkhögskola. Efter studierna där gick han sjöbefälsutbildning och arbetade sedan många år till sjöss. Under andra världskriget förde han befäl på fartyg som gick i konvoj mellan Europa och USA.

Om inte folkhögskolan funnits så hade han förmodligen fortsatt som jungman eller gått i land och blivit pappersbruksarbetare som sin far.

51 år senare hade jag gjort avbrott i mina universitetsstudier. Vi hade fått våra första två barn och jag blev erbjuden ett lärarvikariat på Nyköpings folkhögskola. När vårterminen var till ända fick jag fortsatt arbete. Åren gick. Jag skaffade mig en lärarutbildning och breddade min kompetens. Många gånger blev jag erbjuden andra jobb, men jag stannade kvar. Att känna att man gör skillnad och att arbetet är meningsfullt uppväger lön och karriärmöjligheter. Det blev 40 år som folkhögskolelärare.

Under dessa år förändrades den svenska folkhögskolan i takt med att samhället förändrades. Här ligger folkhögskolans styrka. Utan detaljstyrning uppifrån så är det behoven hos de studerande och engagemanget hos dem som finns på skolorna som skapar detta unika skolsystem.

När järnverket i Oxelösund införde roterande arbetsscheman för traverskörarna så hjälpte vi dem att skaffa gymnasiekompetens för att kunna ta på sig nya arbetsuppgifter. Flyktingar från Sydamerika kom och fick språkkunskaper och samhällskunskaper för att integreras i vårt samhälle. Detsamma för flyktingar från Bosnien, Irak och andra länder. Ungdomar som inte funnit sig till rätta i det ordinarie skolsystemet och inte heller kunnat få jobb kan på folkhögskolan komplettera vad de saknar.

Jag fick möjlighet att bygga upp en naturvetenskaplig utbildning på Nyköpings folkhögskola. Många av våra deltagare fortsatte till högskolor och utbildade sig exempelvis till sjuksköterskor, miljövetare, apotekare, biologer och lärare. Andra fick jobb eller blev egna företagare.

De sista åren jag jobbade fick vi allt fler ungdomar, som hade psykiska besvär. Något som kollegor på andra folkhögskolor också vittnat om. Jag ska ge en bild som illustrerar detta.

Jag har mitt arbetsrum i marknivå. Jag sitter och samlar mig inför en ny grupp. Det är skolstart och löven på träden har redan börjat skifta färg. Utanför mitt fönster finns ett cykelställ. Jag ser en flicka komma på cykel. Hon parkerar och blir stående och ser sig omkring. På skolgården har det redan samlats flera deltagare jag känner sedan tidigare. De gestikulerar och skrattar. Flickan med cykeln vänder sig då om och börjar låsa upp sin cykel igen. Jag får bråttom ut och hinner börja prata med henne. Det visar sig att det är hos mig hon ska börja. Vi går in i vårt klassrum och jag hittar väl på någon syssla jag ber henne hjälpa mig med. Vi lär känna varandra allt bättre. Jag får också ta del av hennes uppväxt. Hon har som många andra deltagare upplevt övergrepp. I detta fall inte sexuella övergrepp utan hon har växt upp i en familj som präglats av en förälder som varit psykiskt sjuk och där våld ofta förekommit.

När läsåret gått och vi har skolavslutning, ser jag henne återigen komma på sin cykel som hon i vanlig ordning parkerar utanför mitt fönster. Nu är hon klädd i en somrig klänning, vilket passar i det soliga examensvädret. Jag vet inte om hon ens låser sin cykel, för hon har så bråttom att ropa och ta sig till sina klasskamrater som vinkar till sig henne. Den förut så tysta och skygga flickan har blivit en trygg, ung kvinna.

Jag blir så bedrövad när jag läser hur folkhögskolan får minskade resurser. Så otroligt slösaktigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Så grymt att vi lämnar människor utanför som bara behöver tid att hamna rätt. Så dumt från ett integrationsperspektiv att inte ta vara på folkhögskolornas kunskaper och erfarenheter.

Jag har hört av arbetsgivare att de gärna anställer våra elever. De tar ansvar, har lärt sig samarbeta och vågar komma med förslag på förbättringar på arbetsplatserna.

Jag vet att våra elever som fortsätter studera klarar detta minst lika bra som andra. Betänk då att de av olika anledningar tidigare inte klarat att fullgöra gymnasiestudier inom ungdomsskolan.

Jag vet också att folkhögskolor gör ett fantastiskt integrationsarbete och skänker kunskaper om vårt samhälle till människor andra har svårt att nå. Idag när bristen på integration är något alla politiker talar sig varma om.

Detta utöver att folkhögskolor runt om i Sverige även bedriver högkvalitativa konst-, musik- och hantverksutbildningar som tillsammans med landets kulturskolor är bland de bästa vägarna till jobb inom dessa områden. Vidare finns en mängd andra utbildningar förutom dem som leder till gymnasiebehörigheter.

Så låt oss rädda vår unika folkhögskola. Att dra ner på statsbidragen ökar utanförskap, minskar delaktigheten och försvårar att få fler människor in i jobb eller studier.