Debatt: Rädda klimatet, inte MP

Det som utmärker årets Almedalen är att man närmast tävlade i att sänka bensinpriset och försämra reduktionsplikten – alltså förslag som ökar istället för minskar utsläppen, säger Madeleine van der Veer på Världsnaturfonden WWF.

Nya politiska alternativ hålls undan från allmänheten. MP som dalande stjärna diskuteras flitigt men inget om rörelsen/partiet Klimatalliansens som erbjuder ett skinande nytt parlamentariskt lösningsalternativ. Klimatalliansen och MP är förvisso båda klädda i gröna nyanser men är två helt olika karaktärer. Den ena en trött miljöboomer, den andra en klimatradikal.

MP:s språkrör Per Bolund dömer ut klimataktivister som gör folk förbannade. Man gör sällskap med moderater och kommer säkert att bilda en allmän politisk front emot aktivism. Per Bolund menar att de istället borde engagera sig politiskt.

Johan Ehrenberg på ETC skriver: ”…klimatomställningen är en börda för de besuttna…” och hur omöjligt måste det inte framstå för ungdomar som ännu inte snärjt sina sinnen vid de besuttnas ordning och tanke:

Vad ni än gör ungdomar, ställ inte till med något. Och om ni ändå måste göra något vettigt, gör åtminstone något klassiskt meningslöst.

Alltså, rösta på något av gammelpartierna som i Almedalen ägnade minimalt med tid åt klimatproblemet. 

Sprickan mellan ungdomar/vetenskap och det politiska etablissemanget späs på varje dag. Hur nära är vi en våg av civil olydnad och fler handfasta protester? Hur mycket mer av politisk uppgivenhet tål demokratin?

Aktioner i Göteborg, på Bromma flygplats, stämning mot staten är några av de senaste månadernas klimat­protester och det kommer att öka lavinartat. Samtidigt som etablerade och normalt sett strålande tänkare avslöjar sin konservatism.

Birger Schlaug drömmer om gamla tiders MP, försjunker i Elin Wägner-nostalgi eller skriver klädsamt om klimatkatastrofen. Men när det uppstår ett alternativ som bryter det politiska klimatdödläget så ställer han sig på fossil-sidan. Han skriver ironisk poesi över talespersonen Gudrun Schyman på sin blogg och irriterar sig över att jag och några andra från Klimatalliansen ”smyger omkring och småjävlas med De gröna” i Almedalen under Bolunds tal. En parlamentarisk öppning och politisk aktivism för att göra något åt klimatnödläget undanröjs med intellektuellt pedanteri. Istället tar han på sig grönkläderna och inställer sig i MP-tjänst. Den huvudlösa strategiprincipen att undvika det bästa alternativet för att hjälpa de etablerade och dokumenterat klimatodugliga alternativen slås möjligtvis endast av Göran Greiders strategitänk och en röst på MP för sossarnas skull. Ideologiska betongfundament som blockerar vägen för klimatambulansen får inte röras.

Gruppen hobbybekymrade krönikörer och experter fylls på varje dag. Det enda som står sig är forskare som varnar för katastrofer efter en tinande permafrost på Arktis, om dödsfall och flyktingströmmar från Asien och så vidare. Vi ser en utbredd ”faktaresistens” – jag tror, men bryr mig inte – som faktiskt är på väg att bli politiskt korrekt. Vem trodde det efter år av angrepp på sociala media och ”alternativa fakta” från de kunskapstrogna?

Det är uppenbart att vi inför valet behöver en ny tydlig progressiv samling kring vad som är det mest progressiva man kan ägna sig åt idag, klimatproblemet. Den inbegriper en förnyelse av demokrati, ekonomi, tillväxt och vad som i grunden skapar en hållbar välfärd. Men framförallt, modet att släppa partierna, gå vidare och rädda klimatet NU.