Stockholm
Debatt: Psykiatrin kan bidra till att vända utvecklingen
Dagens ETC
Den våldsvåg vi ser runtom i landet just nu saknar motstycke. Nästan dagligen drabbas oskyldiga. För att vända utvecklingen måste alla krafter samlas: inte bara polis och rättsväsende, utan även skola, socialtjänst och vård behöver kliva fram.
Ska situationen förändras behöver inte minst barn- och ungdomspsykiatrin vara på plats och göra sin del av arbetet, skriver Sandra Ivanovic Rubin (MP), ordförande i Psykiatriutskottet.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Idag besöker jag Stockholmspolisen för att diskutera just detta. Vad vi kan göra inom psykiatrin för att förebygga att barn och unga hamnar i gängkriminalitet? Vilka insatser kan vi ta till när en skjutning eller sprängning redan inträffat?
Det senaste årtiondet har barn och unga i behov av neuropsykiatrisk utredning ökat kraftigt. Vården har emellertid inte byggts ut i det tempo som skulle ha behövts. Detta är inte unikt för Stockholmsregionen, men vi har likväl ansvar att se till så att våra ungdomar får förutsättningar att klara av skolan.
Så länge barn och unga rekryteras in i gängen kommer våldet fortsätta, och vi måste hitta sätt att hejda rekryteringen. Forskning visar på ett starkt samband mellan skolmisslyckande och kriminalitet. Utan avklarad skolgång finns det i dagens samhälle inte många andra vägar framåt, och barnen och ungdomarna blir lätta byten för gängkriminella som värvar. De unga som nu befinner sig mitt i gängvåldet har en gång varit barn med behov av stöd, många av dem just för adhd och andra neuropsykiatriska diagnoser, och där har vården inte räckt till.
Blickar vi framåt så är det förebyggande arbetet med att ge barn och föräldrar rätt stöd en av nycklarna till framgång, liksom möjligheten att få stöd och behandling när man vill lämna gängen.
Region Stockholm är sedan flera år igång med att göra om Bup i grunden för att möta det ökande behovet av neuropsykiatriska utredningar, stöd- och habiliteringsinsatser, och Mittenkoalitionen skjuter till stora summor för att den nya organisationen ska fungera. Men det räcker inte.
Jag har därför inlett en dialog med Stockholmspolisen om hur samarbetet kan utvecklas. Syftet är inte att göra barn- och ungdomspsykiatrin till lagens förlängda arm; vården ska fortfarande vara vård och inget annat. Men vi behöver bli bättre på att hitta de barn och unga som behöver snabba insatser.
Vi kommer även se över vilket stöd som kan ges till personer som levt med den här typen av våld i sin närhet.
Det har länge talats om kraftsamling, och det är hög tid att det blir verklighet. Ingen del av samhället har varit förberedd på det extrema våld som vi nu ser dagligen, men det är inte en ursäkt för att inte agera. Region Stockholm och psykiatrin kommer ta sitt ansvar i arbetet med att vända utvecklingen.
