Debatt: Problemet är politiken – inte för stor invandring

Under de senaste åren har invandringsdebatten i Sverige präglats av en alltmer polariserad och förenklad retorik. Den nuvarande regeringen presenterar nettoutvandring och minskade asylansökningar som framgångar, men frågan vi borde ställa oss är: Vad är det vi egentligen firar? Att färre människor söker skydd i Sverige, ett land som en gång stolt försvarade mänskliga rättigheter och asylrätten? Eller att vi i själva verket bevittnar konsekvenserna av en politik som konsekvent har misslyckats med att hantera integrationen och välfärden?

Det är ingen hemlighet att Sverige står inför stora utmaningar inom vård, omsorg och andra välfärdssektorer. Men att peka på invandringen som roten till alla problem är en farlig och förenklad slutsats. 

Problemen vi ser idag handlar inte om att vi har tagit emot för många invandrare, utan om hur vi har förvaltat våra resurser och fördelat våra rikedomar. Politiken har skapat en välfärdsmarknad där det tillåts fria vinstuttag ur skolan, vården och äldreomsorgen. Det är politiken som har beslutat om slopandet av förmögenhetsskatten, arvsskatten och fastighetsskatten. Jobbskatteavdrag i flera omgångar, införande av rut- och rot-avdrag, sänkt bolagsskatt är också alla politiska beslut. 

Politiken har använt skattesystemet för att fördela om resurser från vanliga löntagare till de rika. Tillsammans med försämrade socialförsäkringar har detta lett till ökade klassklyftor, försvagade skolresultat, nedskärningar i välfärden, åtstramningar i möjligheten till sjukersättning, segregation och ett ökat antal fattigpensionärer. 

Olof Palme sa en gång: ”En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra.” Ändå har den politiska diskursen idag reducerat människor till statistik och problem. Den växande rasismen i Sverige är inte en slump. Det är en direkt konsekvens av en politisk strategi där invandrare systematiskt har utpekats som syndabockar för problem som i själva verket är resultatet av en medveten politik som gynnar de rikaste på bekostnad av den breda allmänheten. 

Det är också viktigt att klargöra att debatten om invandring inte handlar om att förespråka helt öppna gränser. Ingen ansvarsfull politiker, och inte heller jag som vänsterpartist, menar att Sverige ska ha oreglerad invandring. 

Vi måste ha en välfungerande migrationspolitik som tar hänsyn till både landets behov och vårt ansvar gentemot människor på flykt. 

Vad jag, och många med mig, däremot står upp för är att Sverige som en av världens rikaste nationer har ett moraliskt ansvar att upprätthålla asylrätten. Detta är en grundläggande mänsklig rättighet, och det är en skam att vi i dagens debatt ofta ser den ifrågasatt eller underminerad. Att värna asylrätten betyder inte att vi ska släppa kontrollen över våra gränser, utan att vi ska visa medmänsklighet och ansvar i en värld som fortfarande präglas av krig, förföljelse och katastrofer.

Det kräver en omprioritering.

Sverige är fortfarande ett av världens rikaste länder, och vi har alla möjligheter att både upprätthålla en stark välfärdsstat och respektera asylrätten. Men det kräver en omprioritering. Vi måste återinföra en politik som omfördelar resurserna från de rikaste till de mest utsatta, och som investerar i vård, utbildning och integration. En politik som ser invandringen inte som ett hot, utan som en möjlighet. 

Det är dags att vi börjar tänka stort och tar ställning för alla människors lika värde. Vårt framtida samhälle beror på de beslut vi tar idag. Låt oss göra rätt val.