Om åtta dagar inleds FN:s klimatmöte i Paris. Målsättningen för mötet är att enas om ett nytt globalt klimatavtal. Tyvärr har världens regeringar ännu inte visat sig vara beredda att göra vad som krävs för att stoppa farliga klimatförändringar.

Naturskyddsföreningens genomgång av fem viktiga klimat- och energipolitiska mål och resultat ger emellertid hopp. I den framkommer nämligen att målen både uppnåtts och överträffats i mycket snabbare takt än förväntat. 

1. Det nuvarande globala klimat-avtalets mål om en utsläppsminskning på 5,2 procent mellan 1990 och 2008-2012 har överträffats kraftigt. Länder med klimatmål i avtalet har istället minskat sina utsläpp med cirka 20 procent. 

2. EU:s klimatmål om 20 procents utsläppsminskning till 2020 har redan överträffats. 

3. Det svenska klimatmålet till 2010 var 4 procents utsläppsminskning. Istället minskade utsläppen med 9 procent. 

4. Sveriges mål om 50 procent förnybar energi till 2020 uppnåddes redan 2013.

5. Målet om 10 procent förnybar energi i transportsektorn till 2020 har överträffats. Förra året uppgick andelen förnybart till 18 procent.

Genomgången avslöjar att politiska beslutsfattare systematiskt underskattar möjligheterna att nå klimat- och energipolitiska mål. Det i sin tur kan vara en förklaring till att regeringar inte vågar höja sina klimatambitioner. 

En slutsats blir därför att det viktigaste beslutet i Paris är att få till korta avtalsperioder, så att ländernas utsläppsmål kan höjas allt eftersom. På så vis kan länderna snabbt skärpa sina löften om minskade utsläpp, i takt med att de upptäcker hur lätt det faktiskt är. Klimatförhandlarna borde alltså paradoxalt nog uppmanas att fatta fler kortsiktiga beslut.

Att regeringar inte vågar sikta högre i klimatpolitiken beror delvis på att klimatförhandlingarna bygger på en pessimistisk logik. Diskussionen på förhandlingarna fokuserar nämligen på att länderna måste fördela ”bördorna” när de minskar utsläppen. Detta synsätt är i grunden missvisande. Farhågorna om att ett fossilfritt samhälle skulle innebära stora uppoffringar eller vara mycket kostsamt är starkt överdrivna. En målinriktad klimatpolitik tycks snarare vara en lönsam strategi för länderna. Länder som går före i klimatpolitiken har stärkt sin konkurrenskraft, minskat sina kostnader och bidragit till en bättre välfärd.

Den huvudsakliga förklaringen till att klimat- och energipolitiska mål uppnås mycket snabbare än förväntat är det enormt snabba prisraset på förnybar energi. Priset på solceller har minskat med ca 70 procent på fem år, och utbyggnaden av solceller har ökat med 800 procent sedan FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009. Vindkraft ger idag den billigaste elen, även utan subventioner. Utbyggnaden av förnybar energi överträffar alla prognoser.  

Till skillnad från det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn är nu de största utsläppsländerna USA och Kina också med på banan. Presidenterna Xi Jiping och Barack Obama enades redan förra året om att arbeta tillsammans för att begränsa klimatförändringarna. I USA ligger klimatfrågan högre upp på dagordningen än någonsin tidigare. Demokraternas presidentkandidat Hillary Clinton lovar att förse varje amerikanskt hem med förnybar hushållsel, och att mer än en halv miljard solpaneler ska installeras i landet. Kinas radikala luftvårdspolitik innebär redan nu att utsläppen av växthusgaser ökar i en långsammare takt. 

Trots dessa gynnsamma förutsättningar kommer det nya globala klimatavtalet inte att lösa hela klimatutmaningen, inte minst eftersom de nuvarande löftena om utsläppsminskningar kommer att vara otillräckliga. Det nya klimatavtalet kan därför betraktas som att det kommer att lägga golvet för det globala bygget av fossilfria samhällen. Väggarna och taken, alltså de nödvändiga åtgärderna, kommer att sättas upp mycket snabbare än väntat på grund av länders, städers och företags egenintresse av att minska utsläppen. 

Den svenska regeringens viktigaste uppdrag i Paris är att visa på det positiva sambandet mellan ökad välfärd och minskade utsläpp av växthusgaser. Därför bör regeringen med kraft sprida budskapet att Sverige tänker bli ett av världens första fossilfria länder. 

I takt med att priset på förnybar energi fortsätter att rasa, och att allt fler inser att en stark klimatpolitik är en klok och lönsam strategi, kommer det att uppstå en global kapplöpning mot en koldioxidsnål ekonomi. Det inger hopp för framtiden.