Debatt: Politiker – lägg inte skulden på oss

I ETC Göteborg 190321 lyfter socionomen Björn Holmberg en viktig poäng om att vård och omsorg kräver ett helhetstänk. Vi har kunnat läsa om hur det skärs i offentlig sektor, bland annat i stadsdelen Örgryte-Härlanda. Socialsekreterare larmar om att utsatta nekas hjälp med hänvisning till budget. I GP 190306 uttrycker SD:s politiker i Örgryte-Härlanda att de ”städar upp” efter den förra mandatperiodens styre. Lösningen som presenteras: nedskärningar.

Vi i SFSA, Socialarbetare för social aktion, samlar socialarbetare från alla välfärdens områden. Vi menar att dessa diskussioner måste ha ett vidare fokus, för problemet är inte unikt för Örgryte-Härlanda. Liknande historier kommer från landets alla hörn, från sjukvården, psykiatrin, från alla verksamheter med förebyggande arbete i sitt uppdrag. Överallt vittnar kollegor om att budget går före allt. Man uppmanas arbeta effektivare, sortera bort hjälpsökande och minimera utgifter genom att begränsa insatser.

Problemen är flera, men generositet är inte ett. Mätbarhetshysterin som kommer med ”new public management” och ”evidensbaserad praktik”, däremot, är problem. De flyttar fokus från strukturer till individen. Att individens situation påverkas av en rad sociala, strukturella och politiska faktorer går dock inte att kvantifiera. Standardiserade mallar ska förklara komplexa problem och det som inte går att mäta är inte intressant. Förklaringarna blir enkla och lösningarna likaså. Vi socialarbetare vet att detta är fel väg att gå. En hel rad forskare påtalar att detta är fel väg att gå. Men där går vi.

I och med detta blomstrar en marknad med enkla lösningar. Då marknaden bygger på balans mellan tillgång och efterfrågan har den inget intresse i att behoven blir tillgodosedda; då försvinner dess livskraft! Ett exempel: tillgången på skäligt prissatta hyresrätter är låg och allt fler vänder sig till socialtjänsten i desperation. Socialtjänsten är ingen bostadsförmedling, men kan däremot bevilja nödbistånd i form av några nätter på vandrarhem eller i jourlägenhet. Dessa kostar betydligt mer per månad än vad en hyresrätt gör. Ju fler som hamnar utanför bostadsmarknaden, desto mer efterfrågar socialtjänsten den här typen av lösningar. Vips ökar antalet företag som erbjuder ”boende utan stöd”. Dessa hyr eller köper lägenheter och byggnader som därmed försvinner från ordinarie bostadsmarknad, och sedan gör de sig en vinst genom att hyra ut till socialtjänsten till överpris. 

Sambandet är tydligt. Detta finansieras av våra skattepengar och tillåts fortgå för att politiker väljer att prioritera företagare framför hemlösa barn, våldsutsatta kvinnor, vårdsökande, ensamma och nödställda medmänniskor. Sedan skuldbeläggs välfärdsarbetare för att vi är ”för generösa”. Skämmes!

Socialarbetare ska förvalta det gemensamma. Vi har kompetensen att förstå orsaken till komplexa samhällsproblem. Vi kräver förutsättningarna och förtroendet att ta fram lösningar som är lika mångbottnade som problemen. För att detta ska vara möjligt måste vi ha en stark välfärd och sluta prioritera marknaden och dess effektlösa kontrollmaskineri. Det är inte politiker som ”städar upp” efter sina företrädare eller slapphänta välfärdsarbetare – det är vi i välfärden som städar upp efter de politiker som slagit vår välfärd i spillror.

Så släpp budgetfokus och lägg skulden där den hör hemma. Lägg skulden på kommunerna som inte tagit ansvar för bostadsförsörjningen, på privata aktörer som blir rika på de hjälpsökande. Lägg skulden på vår nya regering som väljer att via marknadshyror ytterligare försvåra för medborgare att ordna en bostad. Lägg skulden på de chefer som kritiserar personal istället för att stå med oss och kräva bättre förutsättningar. Det går att bygga ett samhälle där människor kan ta ansvar för sina egna liv. Där vi förekommer problem innan de uppstår. Men nedskärningar och enkla lösningar är inte vägen dit.

Vi tar vårt ansvar varje dag. Nu kräver vi att ni tar ert.

/ Sophia Laveborn

socialsekreterare

/ Tova Vackinger

kurator barn- och ungdomspsykiatrin

/ Robert Andersson

lärare/samhällsarbetare

/ Katarina Höglund

kurator beroendevården

/ Hugo Jansson

socionom/behandlingsassistent

/ Nätverket Socialarbetare för
social aktion, SFSA