Plånboken avgör i allt högre grad vilken vård och omsorg människor får. Vår förhoppning är att Sveriges nya regering förmår vända den utvecklingen, skriver företrädare för nätverket Gemensam Välfärd.

År 2011 fick den hänsynslösa vinstjakten inom äldreomsorgen ett ansikte i form av Carema – företaget som misskötte Koppargården i Vällingby till den grad att den medicinskt ansvariga sjuksköterskan blev tvungen att slå larm om bristande patientsäkerhet. Sedan dess har nätverket Gemensam Välfärd fortsatt att granska den privata vård- och omsorgssektorn.

Vården och omsorgen i Stockholm har under lång tid tvingats in i en utveckling som gör det allt svårare för låginkomsttagare och marginaliserade grupper att få tillgång till god vård. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har därför gjort en överenskommelse med Vänsterpartiet där möjligheten att begränsa vinstuttaget i privata företag verksamma i välfärden ska utredas. Detta initiativ har lett till upprörda reaktioner inom näringslivet. 

Vid närmare eftertanke är näringslivets dramatiska reaktioner inte så förvånande. Under Reinfeldts regeringstid gjorde de åtta största koncernerna inom vård och omsorg en sammanlagd vinst på mer än åtta miljarder kronor (Dagens ETC 140120). Näringslivets företrädare slåss för sin hjärtefråga – rätten att göra vinst. 

Vinstförespråkarna framhåller ofta välfärdsföretagen som en fråga om kvinnors rättigheter. Möjligheten att starta ett företag ska lyfta kvinnor ur låglönejobb inom vård och omsorg så att de istället kan leda sitt eget vinstdrivande företag. Problemet är bara att verkligheten ser annorlunda ut. 

De stora koncernerna har ökat sina marknadsandelar inom välfärdssektorn på de små företagens bekostnad. År 2008 hade bjässarna 29 procent av marknaden för att sedan expandera till 36 procent 2012 (Dagens ETC 140120). 

De allra flesta kvinnorna inom vård och omsorg är fortfarande låginkomsttagare som dessutom tvingas gå ner i tid för att arbetsgivaren hindrar dem från att arbeta heltid eller för att kroppen säger ifrån. Inget pekar på att fler vinstdrivande företag i välfärden skulle bidra till att vända den här utvecklingen. 

Fackförbundet Kommunal har i en nyutkommen rapport visat att det är svårare att få en heltidstjänst inom privat driven hemtjänst jämfört med hemtjänst i kommunal regi. Dessutom är månadslönen i snitt ca 900 kronor lägre inom privat driven omsorg. 

Äldreomsorgen måste tillföras mer resurser så att de anställda får tid och möjlighet att ge god omsorg och de äldre får sina behov tillgodosedda. Verklig valfrihet handlar inte om att få välja vem som ska tjäna pengar på oss utan om att få välja hur vården utformas och att personalen ges tid att tillgodose patienternas behov och önskemål. 

Det största hotet mot svensk sjukvård är inte ett vinstförbud utan bristande resurser. Regeringen Reinfeldt har konsekvent prioriterat skattesänkningar riktade till medel- och höginkomsttagare före pengar till vård och omsorg. Plånboken avgör i allt högre grad vilken vård och omsorg människor får. 

Vår förhoppning är att Sveriges nya regering förmår vända skutan och styra mot en framtid där alla människor får tillgång till god vård och omsorg baserad på sina behov. 

Peter Emsheimer
Gunnar Lindholm
Johan Norlin

Gemensam Välfärd Stockholm