Debatt: Personlig assistans ska inte vara stjärnvinst i ett lyckohjul

Min funktionsnedsättning tillåter inte grapefruktstora muskler på överarmarna. Men snälla, kalla mig inte svag. Och ge mig inte din välvilja, ge mig mina rättigheter!

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Det finns de som misstar personlig assistans för välgörenhet, att LSS skulle vara någon form av allmosor för de lytta stackarna att vackert ta emot. Låt mig förklara. LSS är en rättighet för människor med omfattande funktionsnedsättningar vars yttersta syfte är att vi ska kunna leva som andra. Eller, tänk på det som en försäkring, till vilken alla bidrar genom skatten. En garanti för att du, ditt barn, din syrra, din sambo eller vem som helst annan som har eller kommer att drabbas av en situation som innebär beroende av andras assistans för att kunna fortsätta livet som om ingenting hade hänt. Eller inga skillnader fanns.

Politiker och myndigheter har under den senaste mandatperioden upprepat bevisat att de rättigheter LSS går i borgen för är lika osäkra som en stjärnvinst i ett lyckohjul på tivoli. Assistans får inte handla om tur och otur. Det är svårt att sitta stilla i stolen medan politikens ena hand inte vet vad den andra gör.

Efter SVT:s inslag ”Striden om assistansen”, så reser sig nu politiker på löpande band och bedyrar vikten av en fungerande assistans. Fint så! Vi höjer överraskat på ögonbrynen. Är vi ett slagträ i partiernas kamp om rösterna eller är det ett äkta engagemang vi ser i de animerade propåerna? För hur skönt det nu än klingar i öronen så är det fortfarande bara aktion som gör skillnad. Riv upp dåliga beslut, fatta nya som inkluderar. Gör det nu.

De senaste dagarnas kovändningar gör mig yr. Ena stunden korkar jag upp champagnen och firar att nästan alla partier med en mun hävdar att barn bor bäst hemma, att andning är ett grundläggande behov och att assistansbeslut inte beror på vilken kommun man bor i.

Men varför fick det gå så långt? Varför fick vi se förtvivlade föräldrar gråta i tv, höra om hur vuxna människor tvingats ge upp sina arbeten och att en kvinna som blev utan assistans dog ensam på en toalett i ett köpcentrum. Tragedier.

Att leva med en funktionsnedsättning behöver inte vara tragiskt, däremot är det land som förvägrar sina medborgare dess rättigheter bedrövligt tragiskt. Assistans och LSS handlar inte om att ge trötta föräldrar vila, att torka dregel från en mungipa eller om det är skillnad på att få sin föda via en slang in i magsäcken eller via bestick. Och oavsett vilket, glöm det där om att LSS är ett stöd till de svagaste, LSS handlar om rätten att leva under samma villkor som andra. Där är pudelns kärna!

Jag längtar efter att få höra en debatt som utgår från medborgliga rättigheter och ser fram emot resultatet av en sådan politik. Jag är utled på prat om vårdbehov, om utsatta och välvilja. Det skulle vara hälsofrämjande på riktigt om vi alla enat stod upp för funktionsnedsattas rättigheter. Lite som vinst varje gång. Varje år, varje dag. Inte bara framför kameran, precis innan riksdagsvalet.