Debatt: Patriarkatet tillåts sätta ramarna för vad som är möjligt

Det enda som har fått män att vara mer med sina barn i sitt hem, är att med lagstiftning öka inslagen av individualisering, skriver Cecilia Lönn Elgstrand (V) som svar på Elvy Wicklunds debatt i ETC #33.

Juristen Elvy Wicklunds debattartikel om individualiserad föräldraförsäkring i ETC 15/8 är ett trist inlägg i en ytterst viktig debatt som förtjänar bättre.

Det beskriver en verklighet där ensamstående kvinnor och barn utsätts för psykiskt och fysiskt våld av män, som hellre ser sitt ex och sitt barn leva på existensminimum, än tar föräldraledigt från jobbet. En ögonblicksbild av en av patriarkatets värre sidor som borde få vem som helst att ställa sig på barrikaderna för ett mer jämställt samhälle. Något som Vänsterpartiet gärna gör. För ett jämställt samhälle är botemedlet mot många patriarkala förtryck.

Elvys slutsats blir dock en annan. Slutsatsen hon drar är att eftersom familjelagstiftning och domstolspraxis inte effektivt kommer åt män som använder fysiskt och psykiskt våld mot kvinnor och barn, så kan vi inte ha en individualiserad föräldraförsäkring. Tesen är således att eftersom vi lever i ett ojämställt samhälle ställer jämställdhetsreformer till problem och bör därmed undvikas. I Elvys exempel tillåts (osympatiska och i vissa fall våldsamma) män diktera formerna och takten för jämställdhetsreformer. 

Elvy Wicklund väljer att skriva under artikeln som jurist trots den tydliga politiska intentionen. För även om bakgrunden i artikeln är Elvys erfarenheter som jurist är slutsatserna djupt förankrade i den nuvarande socialdemokratins strukturblindhet och totala feghet inför nödvändiga reformer. Feghet inför att ta ställning för barns rätt till båda sina föräldrar, kvinnors rätt till ett mer jämställt föräldraskap och inte att förglömma mäns rätt till precis samma sak.

Må så vara att Elvy tycker så. Men när hon skriver att det inte finns något empiriskt stöd för att en individualiserad föräldraförsäkring skulle medföra jämställdhet i hemmet eller på arbetsmarknaden måste man dra öronen åt sig. Påståendet är fullständigt felaktigt och alla som ger sig in i debatten torde veta om att de enda reformer som har ökat mäns uttag av föräldraledigheten hittills, är just de reformer som har ökat det antal dagar i försäkringen som inte går att överlåta till den andra föräldern (läs mamman). Det enda som har fått män att vara mer med sina barn i sitt hem och kvinnor att återgå i arbete och stärka sin ställning på arbetsmarknaden är att med lagstiftning öka inslagen av individualisering i försäkringen.

Vänsterpartiet ser samma verklighet som Elvy ser. En verklighet där patriarkatet tillåts sätta ramarna för vad som är möjligt. En verklighet där män inte tar ansvar, en verklighet där samhället och lagstiftningen inte är anpassad för att alla, kvinnor som män som barn, ska kunna åtnjuta alla de fördelar som en jämställd arbetsmarknad och ett jämställt familjeliv skulle innebära. Vår slutsats blir dock en annan. Vår slutsats är att på samma sätt som alla andra sociala försäkringar och rättigheter och möjligheter som semester, studiemedel och a-kassa är individualiserade ska även föräldraförsäkringen vara det. Vår slutsats är att den lösning som det finns ett tydligt empiriskt stöd för att den fungerar är den bästa. Naturligtvis tänker (V) inte glömma bort de våldsutsatta kvinnorna som Elvy nämner, men det är genom nödvändiga reformer och visioner som vi skapar rättvisa. Och ett bättre samhälle.