Mitt i den största byggboomen i mannaminne i Stockholm har de stora byggföretagen trots fulla orderböcker svårt att hålla sina egna anställda yrkesarbetare i jobb samtidigt som de säljer bort mer jobb än tidigare till underentreprenörer och splittrar projekten i jakten på vinster. Efter varje lågkonjunktur sjunker antalet egna anställda.

Samtidigt växer också en ny byggvärld fram med nya både seriösa och duktiga byggföretag men tyvärr också med företag som konkurrerar genom att sälja sig så billigt att villkor och en bra arbetsmiljö måste stryka på foten.

De seriösa mindre och mellanstora byggföretagen kan inte konkurrera med de företag som bygger sina låga anbud på att inte ha avtalsenliga löner och villkor eller genom att inte betala skatt eller arbetsgivar-avgifter.

Och längre ner i kedjan av entreprenörer finns den djungel av företag som inte för en stund ens tänkt och försökt konkurrera schysst. Det är företag som bygger sin verksamhet på brutalt utnyttjande av arbetskraft och i grunden inte är annat än kriminella.

För gemene man är det här numer rätt välkänt. Vi i facken inom byggbranschen har belyst problemen länge och reportagen i tidningar, radio och tv har gett många exempel. Vi har därför också vunnit en del framgångar genom att ett visst huvudentreprenörsansvar skrivits in i bland annat Byggavtalet. Byggena har fått personalliggare, regeringen har satsat en del pengar på en grupp som ska kontrollera arbetsförhållanden, arbetsmiljöverket har fått lite högre anslag till fler inspektörer, reglerna för utstationerad arbetskraft har ändrats något och snart börjar redovisning av skatter på individnivå gälla.

Men det räcker inte på långa vägar!

Den snedvridna konkurrensen och utnyttjandet av arbetstagarna raserar dag för dag de grundläggande beståndsdelarna på hela den svenska arbetsmarknaden för tyvärr är inte byggbranschen ensam om problemen. Många andra branscher har det minst lika illa. Fråga till exempel städarna, de restaurang-anställda eller långtradarchaffissarna.

Det här borde ni i de politiska partierna reagera starkt och beslutsamt på.

För bryts våra regler och kollektivavtal på arbetsmarknaden ner rasar arbetsmarknaden ihop, och rasar arbetsmarknaden ihop då rasar taket på välfärdsbygget Sverige in.

Vi byggjobbare i Stockholm ser därför med växande oro på hur arbetsmiljö och villkor försämras, hur människor utnyttjas som moderna slavar nästan helt utan rättigheter och hur människor splittras i a- och b-lag med helt olika förutsättningar till drägliga liv.

Vi känner stor oro för framtidens arbetsmarknad och jobben och har inga tröstande ord att säga till våra lärlingar, våra unga kollegor eller till våra barn eller barnbarn som som har många, många år framför sig att jobba.

Att upprätthålla rätt avtals-enliga villkor på arbetsmarknaden är parternas uppgift men de lagar och regler som samhällets demokratiska institution riksdagen skapar och som påverkar arbetsmarknaden, är det självklart också de institutioner som samhället styr över som måste ta ansvar för att de efterlevs. Facket är inte polis, en fackligt förtroendevald eller en ombudsman har inte polismans befogenheter men myndigheterna tar här inte det ansvar de ska och måste ta.

De kriminella måste bort, de som smiter från att betala skatter här i landet ska bort från arbetsmarknaden och de som inte följer lagar och avtal som gäller på vår arbetsmarknad ska inte få utföra offentlig upphandlade entreprenader.

I slutändan handlar frågan om lika konkurrensvillkor om såväl arbetstagarnas, företagens som samhällets överlevnad. Utan byggföretag med anställda yrkesarbetare och lärlingar  och med en bra kontinuitet av arbeten kan inte kunskaper och kompetens utveckla branschen och byggandet.

Samhället behöver byggas och utvecklas och då behövs skatte-intäkter från bland annat löne-arbete. Utan skatteintäkter blir inga skolor byggda, utan skatteintäkter finns inte pengar till trygghetssystem som sjukförsäkring eller a-kassa och inte pengar till vård och omsorg eller skolor.

I den arbetsmarknad som växer fram håller det här på att raseras. Byggnadsarbetare bussas in till byggen från boenden som ingen får bo i av skrupelfria företagare som bemannar byggen med moderna slavar. Inom transportnäringen är redan en stor del av de schyssta företagen utslagna. I jordbruket som i byggbranschen byggs mycket av näringen på att med 183 dagars-regeln slippa betala skatter och avgifter och avtals-enliga löner för de som jobbar där. På restauranger och inom städbranschen tvingas myndigheterna till speciella insatser och regler för att inte företag ska tvinga folk att acceptera svarta arbeten för att få jobb.

Så här kan det inte fortsätta.

Så här kan vi inte ha det!

Vi byggnadsarbetare och förtroendevalda fackliga företrädare ute på Stockholms byggen vill därför ha svar från er politiker. Vi vill få reda på vad du och ditt parti tycker och vad ni tänker göra för att se till att vi får en bra arbetsmarknad och för att få bort kriminella företag från arbetsmarknaden.