Debatt: Papperslösa är inte terrorister

När det spreds i nyheterna att gärningsmannen bakom terrordådet hade fått avslag på sin asylansökan och hade avvikit från att bli utvisad, så kopplade bland annat Svenska dagbladet och Expressen ihop det med att det finns 12 500 andra ”avvikna” personer i landet.

Strax därefter kom uttalandet från Stefan Löfven: ”Om man får avslag måste man åka hem”. Inrikesminister Anders Ygeman sa att åtgärder för att förbättra återvändandet bland annat är att det skapats 100 nya platser på förvaren och att riktade arbetsplatskontroller ska kunna göras.

Anna Kinberg Batra twittrade sedan att ”Om man inte får vara i Sverige ska man avvisas. Om det hade fungerat som det ska hade 39-åringen inte varit på Drottninggatan i fredags.”

Debatten har sedan dess dominerats av hur Sverige mer effektivt kan utvisa papperslösa personer. Kristdemokraterna föreslår elektronisk fotboja och samtliga riksdagspartier förutom Vänsterpartiet har uttalat att utvisningarna bör bli mer effektiva genom bland annat fler förvarsplatser och fler kontroller. Därtill ska gränspolisen i Göteborg hämta in adresser från socialtjänsten för att spåra papperslösa, något som redan skett i Skåne. Mindre har debatterats kring terrorbekämpning, fokus har legat på att måla ut papperslösa i Sverige som ett hot mot ”vårt” samhälle.

Att få avslag på sin asylansökan har i regel inte någonting med misstanke om brott att göra. Det vanliga är att den som får avslag får det på grund av att Migrationsverket anser att de inte har tillräckliga skäl för skydd.

Genom de nu extremt restriktiva asylreglerna är det få som får stanna här och Sverige har som vi vet lagt sig på en miniminivå i Europa. Vi vet också att många människor inte kan ”återvända” eftersom risken för förföljelse, krig och fattigdom är så stor att de då hellre ”väljer” ett liv med nästintill obefintliga rättigheter i Sverige, ett liv där en kriminaliseras för sin blotta existens. 

Papperslösa personer i Sverige är en oerhört heterogen grupp, många av dem är barn. Det enda gemensamma dem emellan är att de saknar papper och lever under extremt utsatta förhållanden. De allra flesta är fredliga, men det kan finnas några få som är våldsbejakande – precis som i alla andra samhällsgrupper. Men nu pekas de alla ut av både makthavare och media som potentiella terrorister. 

Fortsättningen på denna attack mot papperslösa blir en legitimering av förföljelsen av dem i Sverige. Det innebär också att de få rättigheter de kan ta del av begränsas ytterligare och att framför allt barnen blir lidande, då många blir ännu mer rädda för att vara på förskola och skola, uppsöka sjukvård eller socialtjänst. 

Det finns ingen tvekan om att dådet i Stockholm var fruktansvärt men det har ingenting att göra med vilken pappersstatus en har och det ger oss inte rätten att peka ut en hel grupp av människor som likaväl som andra kunnat drabbas.