Debatt: Övertro på biobränslen försenar omställningen

Maria Wetterstrand fick i februari förra året uppdraget att utreda hur flyget kan förmås att använda en större del biobränsle. Detta sades vara en del av regeringens ambition att Sverige ska vara ett föregångsland för minskade klimatutsläpp. Det ingick dessutom i uppdraget att ”belysa vilka styrmedel som bäst kan främja en långsiktig och storskalig produktion av biobränslen för flyg i Sverige”. Utredningen föreslår därför inte helt oväntat att flygbranschen genom en reduktionsplikt ska förmås att blanda in biobränslen i det vanliga, fossila, flygbränslet.

Som man frågar får man svar. Det finns tyvärr en grundläggande brist i antagandet att biobränsle alltid är bra ur klimatsynpunkt. Växter binder koldioxid när de växer, och släpper ifrån sig den när de dött och bryts ner, eller när de eldas upp för att ge oss energi. Det som många bortser från är att den planetära koldioxidcykeln inte är i balans. Den industrialiserade världen har släppt ut så mycket koldioxid i atmosfären att halten måste sänkas så snabbt som möjligt för att minska risken för katastrofala återkopplingsmekanismer. Det gör att vi inte har den tid som krävs för att växternas kretslopp ska hinna med. En flygresa idag leder till utsläpp som inte bundits förrän om flera decennier.

Storskalig produktion av biobränsle i Sverige kan antas i första hand ske med skogsråvara. Användning av träd till biobränsle konkurrerar med skogens vitala funktion som kolsänka. Det talas om olika metoder att fånga in och binda koldioxid, men det enda sätt vi idag vet fungerar i stor skala är skogsplantering. Att vi i Sverige då skulle använda skogen för att kunna fortsätta flyga som idag vore absurt.

Det är denna insikt, att vi måste ställa om snabbare än vad skogens kretslopp hinner med, som har fått Klimatsvaret att utvidga sitt ursprungliga förslag till att gälla både fossila bränslen och biobränslen. En stadigt stigande avgift på alla koldioxidutsläpp från transportsektorn är det snabbaste sättet att styra bort från den förbränningsepok som världen måste lämna. Vi föreslår att avgiften sätts så att utsläppen minskar med 10 procent varje år.

En full utdelning till hushållen kommer att hjälpa dem att möta de oundvikliga prisökningar som följer. Avgiften är rättvis eftersom den belastar varor och tjänster i direkt proportion till utsläppen. Den är effektiv eftersom detaljregleringar inte krävs. Utdelningen, ”omställningspengen”, kommer att på ett påtagligt sätt göra den enskilda medborgaren involverad i vår kollektiva omställning – man ser varje månad på ett konkret sätt hur man lyckas minska sina utsläpp. Avgift med full utdelning har till och med en progressiv verkan, eftersom den ger mer tillbaka till dem som har knappa resurser och därför naturligt orsakar mindre utsläpp. Inget hindrar heller att man ger en större utdelning till glesbygdsboende.

Att undanta biobränslen från vår strävan mot nollutsläpp är inte ett avvägande grundat i fakta. Det är ett avvägande grundat i önsketänkande och en vilja att undvika de förmodat impopulära förändringar i vår livsstil som måste till om vi ska ha en chans att överleva som civilisation. Det är sorgligt att vi har förlorat ett år på en utredning som svarar på helt fel frågor.