Många kvinnliga pensionärer lever idag på marginalen. Förra året presenterade PRO rapporten Fattigdomsfällan om hur pensionssystemet drabbar kvinnor. Där konstateras att 2012 levde totalt 205 000 pensionärer i Sverige under EU:s fattigdomsgräns och hade en disponibel inkomst som var lägre än 10 800 kr per månad. 70 procent av dessa var kvinnor vilket betyder att 140 000 kvinnor levde på orimligt låga pensioner.

Pensionsmyndighetens prognos för 2014 visar att antalet pensionärer med en inkomst under fattigdomsgränsen har ökat till 225 000. Siffrorna är rekordhöga och trenden visar att situationen blivit allt värre. Antalet pensionärer som ligger under EU:s fattigdomsgräns har nästan fördubblats sedan 2006, vilket bland annat kan förklaras av jobbskatteavdragen och reallöneökningar samtidigt som pensionsbromsen har gjort att pensionerna har legat stilla sedan 2009. De kvinnor som har det sämst ställt har därmed halkat efter ännu mer.

Och nu ser situationen ut att förvärras ytterligare. Vid årsskiftet sänks prisbasbeloppet med 200 kronor. Garantipensionen sjunker då med cirka 40 kronor i månaden. Även om det kan låta som en obetydlig sänkning gör det stor skillnad för dem som lever på marginalen. Sänkningen kommer framför-allt att drabba de kvinnliga pensionärer som är ensamstående och de allra äldsta kvinnorna. Klyftan mellan kvinnliga och manliga pensionärer minskar alltså inte – den växer. Detta trots att kvinnors pension redan idag är i genomsnitt 6 000 kronor lägre än männens per månad.

Tittar vi några decennier framåt i tiden ser prognosen ännu dystrare ut. När deltidsarbetande och utlandsfödda kvinnor med få yrkesverksamma år når pensionsålder riskerar vi enligt PRO:s rapport ”Fattigdomsfällan” att få stora grupper som i praktiken får så låga pensioner att de inte går att leva på.

Det är väl känt att kvinnor har ett större uttag av föräldraförsäkringen och att kvinnor i allt högre utsträckning tvingas ta hand om sina gamla föräldrar när kommunernas äldreomsorg brister. Att många kvinnor är frånvarande från arbetsmarknaden eller går ner i arbetstid innebär att de halkar efter vad gäller inkomst och karriär. Det är ett stort problem för den ekonomiska jämställdheten och påverkar i slutändan deras pensioner.

Likaså är skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes födda män och kvinnor redan stor. Tre år efter invandringen arbetar hälften av de utrikes födda männen, men bara var femte kvinna. I en forskningsrapport till Delegationen för jämställdhet i arbetslivet (SOU 2014:74) slogs nyligen fast att ”invandrare från ett land utanför OECD-området har väsentligt sämre förutsättningar att få en rimlig levnadsstandard som pensionärer än de som är födda i Sverige”.

Situationen för de kvinnliga pensionärerna är akut och med sänkningen av prisbasbeloppet förvärras den. Det är bra att pensionsgruppen beslutat att göra en översyn av de ojämställda pensionerna, men många kvinnliga pensionärer har inte råd att vänta.På lång sikt krävs en jämställd föräldraförsäkring, rätt till heltid, bra arbetsmiljö och jämställda löner. Dessutom måste skillnaden i beskattning mellan lön och pension, som lett till ökade klyftor mellan mäns och kvinnors inkomster och pensioner, avskaffas och mer resurser tillsättas till äldreomsorgen. På kort sikt krävs förändringar i pensionssystemet och att nivån i grundskyddet höjs så att den garanterar en acceptabel levnadsnivå, till exempel genom förstärkt garantipension och höjt bostadstillägg. Ingen pensionär ska ha en inkomst under EU:s fattigdomsgräns.

Regeringen har aviserat att de kommer att sänka skatten för dem med lägst pension i budgeten för 2016. Vi räknar med att regeringen och pensionsgruppen fortsätter att presentera långsiktiga och hållbara satsningar för att öka kvinnors pensioner. Det är inte värdigt en feministisk regering att en stor grupp pensionärer inte kan leva på sin pension.

Christina Tallberg, ordförande, Pensionärernas riksorganisation (PRO)

Clara Berglund, ordförande, Sveriges kvinnolobby

Louise Lindfors, ordförande, Fredrika Bremer Förbundet