Debatt: Otryggheten på offentliga platser är ett demokratiproblem

Juli 2016. Vad som bör vara sommarens härligaste månad inleds istället med dagliga rubriker och rapporteringar om våldtäkter och trakasserier. Flera övergrepp har ägt rum på stora musikfestivaler som lockar flera tusen människor. Vid ett av tillfällena sker våldtäkten samtidigt som en symbol för den nya generationens jämställdhet står på scen. En jämställdhet där kvinnor och män har lika rätt till samhället, lika rätt till det offentliga. I publiken finns dock en person med en helt annan agenda. En person, fostrad i ett patriarkat, som tycker att han har rätt att begå övergrepp på en annan individ. Ytterligare en i raden.  

Klä på dig, undvik riskfyllda platser, håll dig bland vänner, drick med måtta och ha mobilen laddad. Ungefär såhär låter råden som unga tjejer och icke-binära ges inför den årstid som hela Sverige längtat efter. Ljumma sommarnätter som lockar till utekvällar innebär även något helt annat för den del av befolkningen som inte räknas som män. Otryggheten och risken för våldsbrott ökar nämligen markant, och det är upp till oss kvinnor och icke-binära att rusta oss. Ha strategier eller stanna hemma är vad samhället förmedlar. 

Det offentliga tycks helt enkelt inte vara för oss.

I nätverket StreetGäris, som i dag har nära 7000 medlemmar, har känslan av otrygghet varit ett ständigt återkommande samtalsämne. Tjejer och icke-binära vittnar om övergrepp, kränkningar, trakasserier och ofredanden. Om att de inte vågar röra sig i folkmassor, inte vågar åka kommunalt och om samhällsfunktioner som misstror de som vittnar om sin utsatthet. En utsatthet som ökar markant om du rasifieras eller identifierar dig med HBTQI. En utsatthet som allt för ofta sker i det offentliga.

Det här är den delade upplevelsen hos flera tusen StreetGäris, men det är inte bara i vårt forum som denna bild målas upp. Även statistiken är skrämmande tydlig. Studier från brottsförebyggande rådet visar att var fjärde kvinna i Sverige känner sig otrygg på offentliga platser. Att var tionde kvinna upplever en så stark otrygghet att hon inte vågar gå ut. 

Vi har inte samma tillgång till det offentliga rummet som männen. För att vi ska vara trygga måste vi begränsa vår rörelsefrihet. Det är ett demokratiproblem.

Otryggheten bland oss tycks vara en underprioriterad fråga för våra politiker och tjänstemän. Istället för att satsa tid och resurser på att göra det offentliga rummet tillgängligt för alla förlitar de sig på ideella krafter. Medlen och tiden satsas bara på de mansdominerade trygghetsinitiativen. Initiativ som går ut på att män patrullerar gatorna och som ofta genomsyras av just den machokultur som ligger till grund för att tjejer och andra icke-män tystas, undermineras och utsätts för övergrepp och trakasserier.

I StreetGäris mobiliserar vi oss för våra medsyskon. Vi mobiliserar oss alltid. Vi är trötta på att känna oss begränsade i det offentliga rummet. Trötta på att känna oss otrygga och på att behöva överväga risker innan vi går ut eller rör oss bland folk. Trötta på att de som sänds ut för att få oss att känna trygghet tillhör samma grupp som våra förtryckare.

Vi vill ha fler gäris och icke-binära på gatorna. Vi vill kunna få stöd och sällskap av personer som precis som vi vet hur det är att inte få sin kroppsliga integritet respekterad. Därför startar vi nu FRI – en trygghetsverksamhet som är skapad av oss och för oss. Med en intersektionell analys i vår metod som är medveten om våra kroppars olika utsatthet beroende på  vem vi är och hur vi ser ut. 

Vi vill skapa en nationell verksamhet som behovs anpassas till olika områden och platser, och vi vet vikten av lokala aktörer och ledare. FRI ska verka som mer än bara en patrullerande fältverksamhet, vi tror på ett större sammanhang och gemenskap som genom utbildning, opinionsbildning och nätverkande kan förena, lyfta och stärka hela samhället.