Oseriöst med sommarens nyhetstorka i public service

Sommaren har knappast bjudit på nyhetstorka. Två pågående krig, ett stundande val i USA, ett misstänkt valfusk i Venezuela, några terrordåd och återkommande skjutningar. Men sådana banala omständigheter hindrar inte public service-redaktionerna från att ta sin sedvanliga sommarledighet.

Varje år ryter tacksamt Sveriges främste tv-tittare Johan Croneman in och sågar sommarens nyhetssändningar. Efter denna händelserika sommar konstaterar han att det är ”minst sagt uppseendeväckande att man så totalt checkar ut” och ”under en fjärdedel av nyhetsåret” hänger upp skylten ”Gone fishing”.

Men hur bra är det resten av året? skulle jag vilja flika in. Numera finns SVT:s ansträngning Morgonstudion mellan klockan 6 och 10 på morgonen. Senare på kvällen 30 minuter Rapport och 60 minuter Aktuellt, inklusive kultur och sport, och vid behov SVT Nyheter Direkt. Ja, förutom helger förstås. Då är det ju helg.

Utan att gå in i detalj och granska de, inte sällan, innehållsmässigt undermåliga – men i andra avseenden professionella – sändningarna, funderar jag på hur det skulle kunna se ut.

Varför inte jämföra med ett liknande land? Med utgångspunkt i min kännedom om det portugisiska medielandskapet kan jag konstatera att Sverige (eller USA) inte är universums yttersta gräns.

Portugal har, liksom Sverige, runt tio miljoner invånare. En huvudstad med drygt två miljoner invånare och tre mindre, större, städer; Porto, Braga och Coimbra, med en BNP som motsvarar 60 procent av Sveriges.

Hur ser då nyhetsutbudet ut i Portugal? Om vi börjar med public service-bolaget RTP, motsvarande SVT, hittar vi RTP3, en renodlad nyhetskanal som sänder dygnet runt. Till det läggs RTP1:s nyhetssändningar Bom Dia Portugal klockan 6-10, Jornal da Tarde klockan 13-14, Portugal em Direto (regionala och lokala nyheter) klockan 17.30-19, och kvällens stora nyhetssändning Telejornal klockan 20-21. Efter det sänder RTP2 Jornal 2 klockan 21.30-22. Alla dagar i veckan.

Vid sidan av public service-utbudet och de internationella kanalerna, CNN, BBC och Al Jazeera, har Portugal egna kommersiella dygnet-runt-nyhetskanaler, i form av SIC Notícias, CNN Portugal, NewsNow och CMTV. Portugisiska är naturligtvis ett världsspråk, men Brasilien har sin egen CNN Brasil. Däremot har RTP África två stora nyhetssändningar per dag med fokus på nyheter om det lusofona Afrika.

Andra vanliga kommersiella kanaler (motsvarande TV4) är SIC och TVI. De sänder sammanlagt 11,5 timmar nyheter per dag (inklusive lördag och söndag).

På tidningsfronten hittar vi tre stora dagstidningar och fem nyhetsmagasin med bas i Lissabon. De mest lästa – över hela landet – är Público, Diário de Notícias, Correio da Manhã och Expresso. De är vanligtvis rejäla luntor med en stor mängd artiklar, kanske en tiosidig initierad intervju med professor Francisco Bethencourt vid King’s College i London om rasismernas historia.

Eftersom Portugal har en särskild relation till Fado, Fátima och Futebol, finns det även tre dagstidningar enbart om fotboll. Därtill tre större affärstidningar och 62 lokaltidningar, på papper och i nätform, utöver Lissabons åtta lokaltidningar (och då är det inte Mitt i Södermalms omfång vi talar om).

Sverige har 16 tidningar, totalt, med sjudagarsutgivning, enligt Wikipedia.

Är det någon som läser alla dessa tidningar? Och spelar det någon roll? Enskilt har de portugisiska dagstidningarna betydligt lägre upplaga än de fyra tidningsjättarna i Sverige. Men det är inte ovanligt att tidningar ligger och väntar på nya läsare vid cafébordet. Och de finns ju också på nätet. ”Vanligt folk” får nog mycket nyhetsinformation via tv-sändningarna, inte sällan på caféer och restauranger, där tv-apparaterna ofta står påslagna. Då kan de i förbifarten få veta att European Sociological Association, ESA, håller årets konferens i Porto genom en tiominuters intervju med ESA:s ordförande.

Portugisiska journalister och skribenter är inte sällan disputerade eller har åtminstone en högskoleexamen i, säg, sociologi, konsthistoria eller ekonomi, utöver journalistiken. Journalisten Mariana Oliveira på Público har en kandidatexamen i juridik och skribenten Bernardo de Vasconcelos e Sousa är docent i medeltidshistoria. Det ger vanligtvis lite mer vikt på fakta än på känslor.

Möjligen speglas synen på bildning och utbildning också i det faktum att FN:s generalsekreterare och Europeiska rådets tillträdande ordförande är just portugiser?

Samtidigt är konspirationsteorier av typen Qanon, liksom andra luddiga parallella verkligheter, marginella fenomen i det portugisiska samhället. Inte heller anti-vaxxkampanjerna tog sig in i någon särskild utsträckning i allmänna medvetandet under pandemin.

Det krävs en mängd olika vinklar som människor kan väga mot varandra.

Det går knappast att underskatta mediernas roll i tider av faktaresistens och konspirationer. Det tycks nämligen vara skilda verklighetsuppfattningar, snarare än åsiktspolemik, som driver samhällets polarisering. I sin nyutkomna bok ”Konspirationsteorier” skriver idéhistorikern Andreas Önnerfors om vikten av källgranskning och faktabaserad journalistik i mötet med ”AI-genererade syntetiska medier”.

Ett samhälleligt nav för informationsförmedling blir i detta sammanhang avgörande för den sociala sammanhållningen, och public services åliggande är ju att ge medborgarna mångsidig information.

Det ligger nära till hands att tänka att Sverigedemokraternas trollkonton tar plats i just det tomrummet.

För det uppdraget räcker det inte att leverera ”korrekta” svar på tre minuter. Det krävs en mängd olika vinklar som människor kan väga mot varandra. Det ligger nära till hands att tänka att Sverigedemokraternas trollkonton tar plats i just det tomrummet.

Att public service inte ens kan upprätthålla ansträngningen som pålitlig nyhetskälla året runt är obegripligt. Hur svårt kan det vara? Nu läser jag att TV4 har bestämt sig för att satsa på heldagssändningen Nyhetsdagen. Låt oss hoppas att det är ett tecken i tiden.