Debatt: Orimligt att skapa vinst med färre lärare och lägre löner

Idag återgår tusentals elever till skolan. En skola vars marknadssystem har visat sig vara bristande på flera punkter. Inte nog med att friskolekoncerner redan överkompenseras av skolpengen, en artikel i Dagens Nyheter (18/12) indikerar att vinstjakten inte stannar där. Statistik från Skolverket och SCB som tagits fram av Riksdagens Utredningstjänst (Dnr 2020:216) visar med chockerande tydlighet att friskolor inte bara har lägre lärartäthet och betalar lägre löner än offentligt drivna skolor, utan också att andelen personal med pedagogisk högskoleexamen är också kraftigt lägre.

Av statistiken framgår att lärartätheten under perioden 2015–2018 minskade bland fristående grundskolor och gymnasier. Fler elever ska dela på allt färre lärare. Bland fristående gymnasiet minskade lärartätheten till 14,4 elever per heltidstjänst år 2018. Samtidigt ser vi att lärartätheten bland kommunala gymnasieskolor istället ökade så att det går 11,3 elever per lärare.

Men inte nog med att friskolorna har färre lärare per elev, statistiken från SCB visar samtidigt att Friskolor i privat sektor har genomgående lägre löner än kommunala skolor. Oavsett om det gäller grundskolelärare, gymnasielärare, rektorer, förskolechefer eller lärare i yrkesämnen så betalade friskolor år 2018 månadslöner som var 1 100-6 900 kronor lägre. Bland gymnasielärare hade lärare inom privat sektor exempelvis 2 500 kronor lägre lön än inom offentlig sektor.

Orsakerna till att friskolor generellt har lägre löner och lägre lärartäthet kan vara flera. Vad vi dock kan konstatera är att minskningen i lärartäthet bland friskolor sammanfaller med friskolekoncernernas expansion. Här behövs fördjupade analyser, men att marknadsmekanismerna i svensk skola skapar incitament till vinstjakt är väl belagt.

Ett konkret exempel på hur de ekonomiska övervägandena för en friskolekoncern kan se ut finns i Internationella Engelska skolans årsredovisning 2018/2019. Där framgår att rörelseresultatet ökade till 208,6 miljoner kronor samt att ”en bättre balans mellan skolpengens och lärarlönernas ökningstakter” varit en del av förklaringen till det goda resultatet. Bara det året försvann 46,5 miljoner iväg i vinst till ägare i fjärran land, långt bort från behoven i svensk skola.

Det är alltså inte konstigt att vi ser att vinstdrivande friskolekoncerner kan gå med stora överskott samtidigt som kommunala skolor dräneras på pengar. Friskolekoncerner överkompenseras inte bara av skolpengen, utan ökar sina vinstmarginaler ytterligare genom att minska personalkostnaderna.

Nu behövs fördjupade analyser av hur marknadsmekanismerna påverkar lärartätheten i svensk skola och vilka åtgärder som kan vidtas för att säkerställa att barn inte får färre lärare bara för att det ska bli mer pengar över till vinst.

Friskolor runtom i landet får idag förtroendet av det offentliga att bedriva skolverksamhet för en stor del av Sveriges barn och unga. Det är ett ansvar som förpliktigar. För mig som socialdemokrat är det tydligt att krafttag nu behövs för att begränsa marknadsmekanismerna i svensk skola. Vår förhoppning står till att fler partier i Sveriges riksdag ser avarterna på skolmarknaden och har modet att göra något åt det.