Debatt: Örebro kan lämna ut papperslösas uppgifter till gränspolisen

Örebro kommun lämnar ut uppgifter om var papperslösa vuxna och barn befinner sig till gränspolisen. I alla fall om de frågar. Det beskedet ger Kenneth Nilsson (S) i ett svar på några frågor som jag ställt till honom i egenskap av högsta ansvarig politiker i Örebro.

Anledningen till min fråga är att jag vet att gränspolisen begärt ut uppgifter från andra kommuner, exempelvis i Malmö. Där har bland annat socialsekreterare protesterat och inte velat lämna ut sådana uppgifter eftersom de menar att de strider emot den sekretess som finns inom socialtjänstlagen som de måste arbeta efter. 

Gränspolisen menar att utlänningslagen bryter socialnämndens normalt sett stränga sekretess och agerar nu utifrån en uppmaning från regeringen om att ”öka antalet verkställda beslut”.

De gör det trots tidigare kritik om att denna hållning riskerar att urholka rätten till utbildning och att barn inte får den vård de har rätt till och att den inte tar ställning för barnets bästa så som det står i socialtjänstlagen.

Det finns en paragraf i utlänningslagen som säger att gränspolisen kan begära uppgifter från kommunen om var papperslösa barn går i förskola eller skola. Eller från socialtjänsten om de har några uppgifter. Och Örebro kommun kommer alltså att bistå dem om de frågar.

I skollagen står det att papperslösa barn har rätt att gå i skolan, men vad är det för rättighet om den bara innebär en ökad risk för att utvisas? 

Enligt socialtjänstlagen ska det alltid ses till barnets bästa i första hand. Detta fokus har inte utlänningslagen.

Självklart menar jag att lag ska följas, men i det här fallet är det flera lagar som krockar. Som skolpolitiker i Örebro är det självklart för mig att barnets perspektiv kommer först.

Den anställd i kommunen som ombeds att lämna ut uppgifter om var papperslösa kan finnas men vägrar kan göra sig skyldig till tjänstefel enligt högst ansvarig politiker. Det gör mig mycket bekymrad.

Jag har pratat med lärare som i dag upplever att de är asylsökandes eller redan papperslösa barns trygga punkt i vardagen. 

Hur ska vi kunna kräva att de ska vara ett barns trygga punkt och sedan en dag tvingas vara den som röjer var barnet och familjen bor. Jag undrar, vem vill vara den läraren?

När det kommer till barn och unga bör det i första hand vara skollagen och socialtjänstlagen – och dessutom barnkonventionen även om den ännu inte är lag – som bör följas.