Debatt: Ordningsvakterna spelar roll för tryggheten

Vänsterpartiet i Stockholm är kritiska till ordningsvakter i en artikel i Dagens ETC. Som bransch tar vi givetvis all kritik som riktas mot branschen på allvar, men det är också viktigt att reagera mot felaktigheter. Tyvärr innehåller Vänsterpartiets artikel flera felaktiga påståenden som skapar missförstånd om ordningsvakternas roll i trygghetsarbetet.

För det första framstår det som att ordningsvakter inte kontrolleras för laglydnad och lämplighet, vilket är helt felaktigt. Alla anställda i bevakningsföretag kontrolleras av länsstyrelsen mot belastnings- och misstankeregister. Ordningsvakterna prövas också individuellt av Polismyndigheten för arbete i branschen. Utöver det gör också säkerhetsföretag kontroller och tester av sina anställda för att avgöra att personen är lämpade att arbeta i uppdraget.

Den senaste tiden har flera granskningar visat att ett litet antal olämpliga individer har fallit igenom det statliga systemet för granskning av personal. Det är helt oacceptabelt och vi arbetar aktivt med att stärka kontrollmekanismerna. Dels behöver företaget bli ännu bättre på sina egna bakgrundskontroller, men dels behöver också Länsstyrelsen tillföras väsentligt större resurser än idag. 

För det andra bortser Vänsterpartiet från en studie av Stockholms tunnelbana där man fann att kombinationen av ordningsvakter och kameror ledde till att 25 procent av brotten försvann. Dessutom försvann 60 procent av rånen. Det visar både vilken effekt trygghetsinsatserna har, men också att brotten som motverkas är betydligt mer komplexa än att enbart handla om biljettkontroller.

Att skapa en trygg kollektivtrafik handlar därför om så mycket mer än efterlevnad av biljettköp. Dels för att tunnelbanan är platser där människor rör sig och en rad olika brott begås. Men också för att ordningsvakterna har ett bredare uppdrag än att bara hantera brott. 

Ordningsvakterna finns där när personer i berusning behöver hjälp att ta sig hem. Vinnaren av priset ”Årets väktare” är en ordningsvakt som fanns på plats när ett tunnelbanetåg hade kört på en person som vistades på spåret. Tack vare ordningsvaktens rådiga agerande räddades den påkörde mannens liv och flera andra personer hindrades från att beträda de strömförande skenorna.

Ordningsvakterna fanns också där när terrorn slog till på Drottninggatan. De var först på plats och hjälpte till att lägga tourniquet-förband på skadade. På polisens order tömde ordningsvakterna T-centralen, ett våningsplan i taget. Genom att utse medmänniskor att ge en hjälpande hand säkrade de också att äldre och personer med funktionsnedsättningar kom ut ur byggnaden på ett säkert sätt. 

I dialogen om hur branschen arbetar med mångfald är det också angeläget att påminna om att 14 procent av väktare och ordningsvakter är utlandsfödda. I nya och växande uppdrag är det ännu fler – ibland upp till 70 procent av de anställda. Det ger en bredare kompetens med mer språkkunskaper som är nödvändiga för att arbeta i dagens samhälle. 

Tyvärr verkar Vänsterpartiet inte känna till den utvecklingen i branschen, och som företrädare för branschen uppmanar jag artikelförfattarna att följa med på ett besök hos ordningsvakterna. Då tror jag det kommer bli än tydligare vilken roll ordningsvakterna spelar som ett komplement till såväl polis som sociala insatser.