Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Orättvisan är uppenbar med höjd CSN-ränta

Omställningsstödet bör inte finansieras med ökad CSN-ränta, skriver debattören.
Omställningsstödet bör inte finansieras med ökad CSN-ränta, skriver debattören. Bild: Bild: Jessica Gow/TT

Dagens ETC

Andras studiestödsystem är sämre, alltså kan vi försämra vårt? Det är nästan barnsligt hur regeringen resonerar, skriver Jack Vahnberg på Göteborgs förenade studentkårer.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Regeringen har lagt ett förslag om att höja CSN-räntan med 0,5 procentenheter, eller annorlunda uttryckt: göra räntan elva gånger högre. Alltså höja kostnaden för att studera elva gånger om. Ränteökningen gäller retroaktivt, för alla lån tagna sedan 1989. Att chockhöja studiekostnaderna, med så lite offentlig diskussion och genomarbetade underlag, är under all kritik.

Regeringen planerar att införa vad de kallar ett omställningsstöd, ett bidrag för att hjälpa yrkesverksamma att utbilda om sig. En god satsning, tycker vi på Göteborgs förenade studentkårer. Det öppnar upp möjligheten för fler att studera. Det kan behövas när arbetsmarknaden och samhället förändras snabbt. Den höjda räntan, är det tänkt, ska täcka kostnaden för satsningen.

Studiemedlet är idag för en ­student runt 11 000 kronor per ­månad (10 928 per fyra veckor), ­varav 70 procent är lån. Omställningsstödet planeras ligga på upp till 80 procent av tidigare lön, något som kan vida överstiga de unga studenternas bidrag.

Att studenter utan arbetslivserfarenhet, eller med mindre arbetslivserfarenhet, ska sponsra utbildningen för de som redan ­besitter detta, är befängt. ­Skillnaden i bidragsstorleken gör det bara värre. Värst blir det för de yngre generationerna, som ­tenderar att ha större lån.

Samtidigt blir en ökad studiekostnad ännu en barriär för att ta sig in till högre utbildning. Om vi vill ha en välutbildad befolkning måste vi göra det enklare att studera, inte svårare.

Orättvisan är uppenbar. Hade detta varit en skatt hade det varit fullkomligt oacceptabelt. De som har större inkomst får betala proportionerligt mindre. Det blir en regressiv betalning, som slår hårdare mot de som har mindre.

Detta går hand i hand med minister Matilda Ernkrans (S) resonemang att vi redan har ”ett av världens mest gene­rösa studiestödsystem”. Andras studiestödsystem är sämre, alltså kan vi försämra vårt. Det är nästan barnsligt.

Istället för att göra studier dyrare och mer riskfyllda, ­skulle regeringen kunna visa att de faktiskt satsar på Sveriges framtid. Om samhället ska utvecklas behövs politiker som visar mod och vilja. Här skulle Ernkrans, istället för att dra tillbaka studiestödsystemet, kunna bygga ut det. Studenterna har det redan svårt som det är, inte minst med bostadspriserna. Upp till 50 procent av studiemedlet försvinner bara i boendekostnader. Ingen annan samhällsgrupp förväntas skuldsätta sig för att äta och bo.

Därför har vi på Göteborgs förenade studentkårer ett förslag till regeringen. Höj studiebidraget, så att bidraget är lika stort som ­lånet. Och finansiera omställningsstödet från andra håll än ökad CSN-ränta. Här skulle ­regeringen kunna satsa på progressivare, genomtänkta skatter. Det hade minskat, istället för ökat, den ekonomiska ojämlikheten.

Tillgången till utbildning, och utbildningskostnaden, är trots allt en av huvudfaktorerna i ­samhällets växande klyftor.

Lös det.