Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Öppet brev till Stefan Lövfen

Bild: Bild: Bertil Ericson/TT

Dagens ETC

Det räcker nu. Jag orkar inte, vill inte, kan inte uthärda fler bilder på döda barn som inte klarade färden till tryggheten i Europa på grund av att det inte finns några legala vägar att söka asyl.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

 Mitt privilegierade medelklasslidande är försumbart jämfört med det som flyktingfamiljerna utsätts för när deras barn drunknar i Medelhavet, sakta kvävs i ett igensvetsat lastbilsutrymme eller kläms förbi taggtråd och batongförsedda militärer.  Det är många Estonia-katastrofer som utspelas i Medelhavets mörka vatten. Ska vi resa en minnessten även för dem? För Syriens barn som spolas upp på stränderna i Grekland? Dessa som vi kunde räddat men inte förmådde?

Vi har råd, vi har plats och framförallt har vi den förbannade moraliska skyldigheten att ta emot människor som drabbats av krig och förföljelse.  Det finns vissa saker som man måste göra – annars är man inte en människa utan en liten lort. Hur ska vi kunna se våra barnbarn i ögonen i framtiden när de frågar om varför ingen ville rädda de syriska barnen?

Nej, Stefan Löfven. Nu ser vi till att göra något som vi kan vara stolta över i stället.  Du brukar prata om att det är dags att kavla upp ärmarna och göra rätt för sig. Jag förväntar mig att du lever som du lär. Jag förväntar mig att du gör Sveriges röst hörd i EU och framförallt inom ministerrådet. Verka för att skapa legala asylvägar och satsa stenhårt på att försöka forma en solidarisk, gemensam flyktingpolitik.  Och får du inte med dig alla länder – ta rygg på Angela Merkel. Hon verkar vara den enda ledare inom EU som har såväl hjärtat som hjärnan på plats för tillfället. Många av de andra har irrat vilse i en brunsvart dimma av populism och rädsla.

Kör ner en Finlandsbåt till Medelhavets sydliga stränder där flyktingarna samlas i sin desperation.  Kör ner ett helt gäng Finlandsbåtar förresten. Ge de krigsdrabbade familjerna ett resealternativ som vida överträffar flyktingsmugglarnas iskalla affärserbjudanden. All inclusive, utan att de behöver offra en enda familjemedlem.

Bjud på ett sjuhelsikes smörgåsbord med svenska delikatesser som skulle få ögonen att tåras på en sverigedemokrat. Låt barnen leka i bollhavet och kramas av Mumin medan föräldrarna äntligen kan låta den iskalla klumpen i magen tina bort med hjälp av rykande kaffe och taxfreegodis. Låt den finska tangoorkestern lägga balsam på deras såriga själar.

Höj den svenska flyktingkvoten gentemot UNHCR. Låt oss ta emot de syriska flyktingarna med öppna armar och en konstruktiv integrationspolitik. Låt oss viska i den slutkörda småbarnsmammans öra att hon vågar sova nu. Flykten är över.