Debatt: Om man belönar Putin ökar risken för nya krig

I sin replik i Dagens ETC (27/2) vill Gudrun Schyman inte erkänna att flera av de 66 länder hon påstår ”protesterade” i FN inte ens håller med henne. Flera av länderna stöder Ukraina och dess rätt att försvara sig. 39 av dem röstade nyligen för en resolution som kräver att Ryssland ska lämna hela Ukraina. Men det verkliga problemet är att Schyman vill belöna en aggressiv imperialistmakt med territoriella vinster.

Schyman säger att hon vill ha fred i Ukraina. Men hon är otydlig med vilka åtgärder hon förespråkar. Vill hon att väst ska sluta skicka ammunition? Risken är stor att det leder till en blodig rysk seger, eller att Ukraina övergår till gerillamotstånd.

Vill hon bara hålla tillbaka de mer avancerade vapen som kan underlätta för Ukraina att vinna kriget? Det är det som förespråkas i det tyska manifest som Schyman nämner så uppskattande. Det skulle sannolikt förlänga kriget och resultera i fler döda. 

Vill Schyman att EU ska sätta press på Ukraina att ge upp de 18 procent av landet som Ryssland ockuperar, i utbyte mot ett osäkert löfte från Putin om att inte anfalla igen? Det verkar så, men hon säger det inte rätt ut. Vad vill hon då att Ukraina ska göra om Putin kräver att till exempel Cherson ska återlämnas till rysk kontroll?

Schyman själv är ingen putinist – hon är fredsvän. Men hon har tyvärr ingen politik som leder till fred.

Putins mål är att införliva stora delar av Ukraina med Ryssland, och förvandla resten till en odemokratisk lydstat. Problemet med vapenvila nu är risken att Putin använder den för att förbereda nya angrepp. Det har Schyman inget svar på.

Schymans alternativ är istället ”förhandlingar nu om en global säkerhetsordning utan kärnvapen”. Det är inget riktigt alternativ. Om vi belönar Putin för att han hotar med kärnvapen blir han knappast mer benägen att avveckla dem. 

Schymans citat ur Wagen­knechts tyska manifest behöver bemötas: 

”Man kan inte vinna ett krig mot världens största kärnvapenmakt. Det är också vad USA:s högsta militär, general Milley, säger. Han talar om ett dödläge där ingen sida kan vinna militärt och kriget bara kan avslutas vid förhandlingsbordet.”

Det faktum att USA, Kina och Sovjet förlorat fyra krig i Vietnam och Afghanistan tyder på motsatsen. Det finns ett starkt tabu mot att använda kärnvapen. Mark Milley har inte heller sagt det hon påstår. Wagenknecht ger ingen källa, men syftar uppenbarligen på misstolkningar av presskonferenserna den 16 november eller 20 januari. I båda dessa är Milley tydlig med att det är svårt och kommer ta tid att driva ut Ryssland ur hela Ukraina. Han är också ganska optimistisk, framför allt i januari, om Ukrainas möjlighet att vinna nya segrar och ett bättre förhandlingsläge. Några dagar efter att manifestet publicerats förtydligade Milley att han anser att Ryssland redan förlorat.

Om Schyman tänkt efter skulle hon insett hur osannolikt det är att USA:s högsta militär går emot presidentens politik offentligt. Men istället svalde hon ännu ett missvisande påstående från en dålig källa.

Till skillnad från Oscar Jonsson, som kraftigt invänt mot hur Schyman använder hans ord, är jag ingen militärexpert på något sätt. Men så mycket förstår jag att det finns hopp att Ukraina kan befria mer av sitt land när vårgyttjan torkat. Det skulle ge dem bättre förutsättningar att försvara sig i framtiden. En tydlig ukrainsk seger minskar också risken att Ryssland anfaller igen. Det behövs förhandlingar för att avsluta kriget, men den rätta tidpunkten bör inte vara upp till Schyman utan Ukraina att besluta om.

Schyman vill ha fred. Men hon har inga bra förslag. Hennes politik riskerar att leda till mer krig, och hon försvårar vänsterns arbete för att hålla oss fria från Nato. Är det verkligen en klok fredspolitik att belöna en aggressiv diktatur för att den använder våld?