Debatt: Okunnigt om vad vänstern kämpar för

Läs också: Jan Myrdal: ”Vänstern” är för feg och värnar sina egna privilegier

Vänsterpartiet har sedan valet drivit igenom gratis medicin och glasögonbidrag för barn, avgiftsfri tandvård upp till 23 år, lägre avgifter för kulturskola och fler anställda på fritids. Därtill sänkt skatten för människor med låg pension, satsat två miljarder mer för att få fler anställda i äldreomsorgen, och gjort öppen hälso- och sjukvård avgiftsfri för människor som är äldre än 85 år. Dessutom höjt golvet i a-kassan och avskaffat fas 3. Pengarna kommer bland annat från skattehöjningar för de som tjänar mer än 50 000 kronor. Den budget som riksdagen röstade igenom förra veckan är den första på ett decennium som minskar klyftorna mellan rika och fattiga. Det är, i sin modesta omfattning, en politik för arbetarklassen, som man hade uttryckte det på tiden när Jan Myrdal skrev Badrumskranen.  

Vänsterpartiets valrörelse 2014 inriktades på riskkapitalisternas vinster på skattepengar i välfärden. När valrörelsen var över tvingades regeringen Reinfeldt att avgå. Moderaterna själva ansåg i sin valutvärdering att det var debatten om privatiseringar som kostat dem valet.

Vad vi gjorde var helt centralt. Regeringen Reinfeldt innebar massiva skattesänkningar och utförsäljningar av skolor och sjukhus och en uppluckring av arbetsmarknaden. När OECD undersökte 33 länder var Sverige näst värst vad gällde drastiskt ökade klyftor. Sverige hade blivit så ojämlikt att Statistiska centralbyrån saknade jämförande statistik – inte sedan 1975 när vi började mäta inkomstskillnader hade Sverige varit så orättvist. Men den tydliga klasskaraktären på Reinfeldts politik gick många förbi – i medier presenterades denna regering som var den mest högerinriktade regering vi haft sedan 1930-talet som en ”mittenregering”. Destruktiviteten gick också Jan Myrdal förbi. Den 14 september 2006, tre dagar innan Fredrik Reinfeldt vann sitt första val, skrev Myrdal i Aftonbladet att det inte var någon skillnad på alternativen. ”Att rösta? Välja mellan vit hatt och hatt vit! Jag skrattar på mig!”

Efter att ha missat det största inrikespolitiska dramat på decennier – moderaternas framgångsrika försök att bryta med den generella välfärden finansierad av höga skatter – ger alltså Myrdal ”vänstern” skulden för det politiska läget. Det är den funktion ”chokladbollarna” har i Myrdals text. Men jag har aldrig under mina snart fyra år som partisekreterare i Vänsterpartiet ägnat en minut åt diskussioner om chokladbollar på något av de hundratals möten jag haft med partiföreningar och medlemmar. Vårt parti har fler medlemmar än vi haft på femtio år. Just nu driver vi kampanj för ökat bostadsbyggande, sociala satsningar för att klara av flyktingmottagandet och rimligare arbetsförhållanden för lärare.

Jo, jag har noterat att det finns folk som diskuterar chokladbollar på sociala medier – de flesta av dem har ingen koppling till politiskt arbete – och ja, det finns säkert en och annan debattör som har precis den typen av frågor som sitt huvudämne. Men framförallt är det en konservativ och högerextrem klichébild som går ut på att vänstern är en elit som sitter i knät på kapitalet och ägnar sig åt verklighetsfrånvända tokerier. Idag sprids den systematiskt av allt från Timbro till Sverigedemokraterna och deras ljusskygga propagandister i Avpixlat och Exponerat. Men det är en tradition som Myrdal borde känna igen från sin ungdom, när nazister som Sven-Olof Lindholm och fascister som Per Engdahl ägnade stor energi åt att svartmåla arbetarrörelsen och vänstern. Det är ledsamt att Jan Myrdal blivit deras nyttiga idiot i denna debatt.