Debatt: Oändlig tillväxt är ohållbart

Mer fritid, konsumtion av tjänster i stället för varor samt ökad lokal produktion. För att vända den negativa utvecklingen på miljöområdet behöver samhället ställas om drastiskt, skriver Frida Johnsson, riksdagskandidat (MP).

Rapporter om globala miljökriser duggar tätt. Arter utrotas i en rask takt världen över och forskare menar att vi är inne i en global massutrotning. De senaste rapporterna från FN:s klimatpanel IPCC visar vilken värld vi är på väg emot. Med en global uppvärmning på uppemot fyra grader kan stora delar av jorden komma att bli obeboeliga. Sverige kommer att misslyckas med att nå 14 av 16 miljömål och trenden för flertalet av dem pekar åt helt fel håll.

 Det finns inget som tyder på att vi i Sverige närmar oss det hållbara samhället. Vårt ekologiska fotavtryck är långt ifrån hållbara nivåer eftersom vår konsumtion ger upphov till utsläpp långt utanför Sveriges gränser. Trots årtionden av enorm teknologisk utveckling, som skulle hjälpa oss att nå det hållbara samhället, har den globala energi- och resurskonsumtionen fortsatt att växa. Faktum är att utsläppen av växthusgaser aldrig varit så stora som nu och detta går hand i hand med den ekonomiska tillväxten.

Många hoppades att teknik och vetenskap skulle kunna frikoppla den ekonomiska tillväxten från miljöförstöring. Hittills finns det dock inget land som lyckats kombinera ekonomisk tillväxt med minskad miljöpåverkan. Det kan tyckas märkligt att de allra flesta politiker trots detta fortfarande sätter allt hopp till att tillväxt ska ta oss till det hållbara samhället. Tyvärr leder det till att man sällan i debatten kommer vidare till nästa steg, där den verkligt intressanta diskussionen startar och som den politiska debatten borde handla om.

Om det inte finns vetenskapliga belägg för att en oändlig ekonomisk tillväxt går att kombinera med ett hållbart samhälle, måste vi fråga oss hur vi kan forma ett samhälle som kan fungera med låg eller obefintlig tillväxt. Det kräver att vi kan undvika de negativa konsekvenser som kan komma av en ekonomi som inte växer, till exempel högre arbetslöshet. Det kräver också att vi kan ge svar på hur vi ska kunna finansiera välfärden eller visa hur ett modernt liv kan se ut i ett samhälle utan tillväxt med exempelvis mer fritid, konsumtion av tjänster istället för varor och mer lokalt producerade varor.

Att ta ut teknisk utveckling och effektivisering i sänkt arbetstid istället för ökad konsumtion lyfts fram som ett effektivt sätt att stävja resursanvändningen och minska klimatutsläppen. Det finns flera sätt att göra detta på; alltifrån tidsbanker som finns i England, försök med arbetstidsförkortning som i Holland eller Frankrike, till lagstiftad sänkt arbetstid eller friår, vilket varit framgångsrikt i Finland. Men färre antal arbetade timmar slår direkt mot investeringar i skola, vård och infrastruktur. En högre beskattning av annat än arbete – till exempel näringsverksamhet, finansiella transaktioner, fastigheter och kapital – kommer troligen vara viktiga delar i att finansiera vår gemensamma välfärd.

I ett samhälle som inte till varje pris strävar efter ökad tillväxt kommer säkerligen innehållet i arbetslivet också att förändras. Till och med Dagens Nyheter frågade sig nyligen i en ledare vad ett jobb egentligen är. Det känns uppfriskande men fortfarande långt ifrån den politiska debatten som utgår ifrån att vi måste skapa arbeten till vilket pris som helst, även sådana som sliter ut både miljö och människor.

Hur ser ett modernt liv ut i ett samhälle inom planetens gränser? Det kan vi bara gissa, men vi är idag långt ifrån hållbarhet. En svensk storstad kräver idag flera hundra kvadratkilometer skog, jordbruksmark, hav, sjöar och våtmark för att vi ska få den luft, vatten, mat och varor vi behöver och för att rena det avfall som staden avger, enligt forskning från Beijerinstitutet. När ett av världens största skomärken skulle uppskatta vad miljökostnaden för deras produkter uppgick till låg kostnaden i nivå med hela företagets totala vinst. Att räkna in miljökostnaden i priset på de varor vi köper kommer troligen radikalt förändra våra konsumtionsmönster.

Övergången till ett hållbart samhälle med eller utan tillväxt kommer inte att vara smärtfri och det kommer att finnas starka intressen för att bevara den rådande ordningen. Idag är det en liten minoritet av befolkningen som står för den absolut största konsumtionen och resursförbrukningen, och som tjänar på den ojämlikhet som finns i världen. Att hitta former för ökat demokratiskt inflytande kommer sannolikt vara mycket viktigt, för hur fördelar man en ekonomisk kaka som inte längre växer?

Att säga att de viktigaste frågorna i valet är jobben, skolan och klimatet är vanskligt. Vi kan inte likställa frågan om mänsklighetens långsiktiga överlevnad med frågor om betygssystemets utformning eller nivån på inkomstskatten. Om vi inte agerar för att hantera klimatfrågan och de pågående miljökriserna kommer varken tidiga betyg eller skattesänkningar att hjälpa oss.