Debatt: Oacceptabelt att så många utestängs från nätet

Genom att öka kunskapen och tillgängligheten kan vi säkerställa att kommande generationer till fullo utnyttjar digitala tjänster och produkters fördelar, skriver Omid Massali.

Nyligen publicerades 2014 års upplaga av undersökningen Svenskarna och internet som kartlägger och synliggör svenskarnas beteendemönster på internet. Undersökningen, som har gjorts sedan år 2000, klarlägger den förändring som sker i samhället där digitala tjänster gått från att vara ett smidigt komplement till att komplett genomsyra våra dagliga interaktioner. En förändring som i en allt större grad gynnar de människor som innehar kunskaper om handhavandet av dessa tjänster och produkter.

Svenskarnas användning av och tillgången till internet är hög och fortsätter att växa, om än långsammare än förut. Det är bland de yngre människorna som den allra största ökningen sker. 57 procent av alla tvååringar använder internet. Hos sjuåringar är andelen 90 procent. Surfplattans ökande popularitet i småbarnsfamiljer är den drivande faktorn bakom detta. Surfplattans ökning står samtidigt i kontrast till smarta mobiler vars användande har börjat plana ut.

I takt med att utvecklingen går framåt blir det tydligt vilken ojämlikhet som infinner sig i svenskarnas internetanvändande. Över en miljon människor använder inte internet. Faktorerna bakom detta varierar från brist på intresse och kunskap till fysiska hinder. Två av tre pensionärer känner sig inte särskilt datorkunniga. Fem procent uppger att de har en funktionsvariation som försvårar deras internetanvändning. Tittar man endast på äldre, kan denna siffra multipliceras flera gånger om.

Även bland unga finns det en digital ojämlikhet. Myten om den digitala generationen och dess kompetens kritiseras av forskaren Ulli Samuelsson, som i sin avhandling har ställt unga människors kunnande kring digitala tjänster i relation till deras ekonomiska, kulturella och sociala bakgrund. Högutbildade använder i mycket större utsträckning internet för att söka fakta än lågutbildade. 94 procent av unga högutbildade kvinnor tar del av hälsoinformation på internet, en stark kontrast till de 16 procent av lågutbildade kvinnor som gör detsamma. Högutbildade använder även internet för underhållning i betydligt större utsträckning än de med lägre utbildning.

De människor som inte kan utnyttja de möjligheter som digitala tjänster erbjuder oss straffas och kommer i en allt högre grad straffas i takt med att allt fler tjänster flyttas från fysiska till digitala rum. Detta varken kan eller ska accepteras. För att råda bot på den digitala ojämlikheten bör utveckling ske på två fronter. Den första är forskning. Digital ojämlikhet är ett nästintill obefintligt forskningsområde i Sverige. Frågor återstår att besvaras och kunnande måste genereras. Skolan, som i sina stadgar har skrivet att den ska ge alla elever en likvärdig utbildning, måste uppta och inkludera kunnandet om digital ojämlikhet i sitt arbete.

Den andra fronten är tillgänglighet. För människor med en funktionsvariation bör tillgängligheten och medlen för digitala hjälpmedel ökas. Det bör finnas en lägsta nivå för de tjänster och produkter som används. Dessa måste vara tillgängliga för alla. Genom att satsa på dessa två områden – ökad kunskap och tillgänglighet – kan vi säkerställa att kommande generationer till fullo utnyttjar digitala tjänster och produkters fördelar.