Debatt: Oacceptabelt att lägga ner Jämställdhetsmyndigheten

För hundra år sedan togs ett historiskt beslut om att även kvinnor fick rösträtt i Sverige.

I slutet på 1800-talet hade bara män med en stor inkomst eller förmögenhet rösträtt. De flesta i Sverige hade alltså inte rösträtt, det var ett borgerligt privilegium. Utgångspunkten var tydlig – rösträtt var bara för de som hade förtjänat det.

Men kraven på allmän rösträtt blev allt starkare. I nästan 30 år pågick striderna, högern sa envist nej. Skulle kvinnor få rösta? Nej, där drog de gränsen! Kvinnor var för känslosamma, hade för outvecklade hjärnor.

Kampen för kvinnors rösträtt blev allt mer intensiv, 1918 på gränsen till revolution. Klassklyftorna var enorma, många kämpade helt enkelt för rätten att leva och mat för dagen. De här åren bildades allt fler socialdemokratiska kvinnoklubbar runt om i landet, många aktiva än idag. De slogs för kvinnors rätt att rösta, rätt till egen inkomst, frihet och makt över sina liv. För S-kvinnor då som nu var klassmedveten feminism utgångspunkten, både jämställdhet och jämlikhet. De drev intensivt kampen även internt i partiet.

1917 förlorade högern andrakammarriksdagen, en ny majoritet med socialdemokrater och liberaler lade tillsammans fram förslaget om allmän rösträtt. Högern kämpade emot och röstade nej, men efter hot om revolution och strejk fick de till slut ge sig: den 17 december 1918 kom beskedet som förändrade Sveriges historia. I valet 1921 fick kvinnor i Sverige rösta för första gången.

S-kvinnor är del av Socialdemokraterna, makten och besluten, på alla nivåer. I över 100 år har vi kämpat för både kvinnors och mäns rätt att äga och välja sitt eget liv, för att stoppa exploatering, våld och övergrepp och bryta strukturellt förtryck i alla former.

Även idag är det tydligt vilket motstånd vi möter, att vi fortfarande har de där mörkblå krafterna som inte vill framåt, som vill kämpa bakåt.

Nu har Kristdemokraterna och Moderaterna drivit igenom sin budget genom att flirta med Sverigedemokraterna – ett av deras första mål är att lägga ner Jämställdhetsmyndigheten. Sverige har äntligen fått en myndighet som strukturerat kan samordna jämställdhetsarbetet, det är både efterfrågat och livsnödvändigt.

Vi accepterar aldrig ett sådant beslut, det är helt oanständigt. Men de konservativa krafterna har visat sitt ansikte. De rikaste ska få mer, på bekostnad av de redan mest utsatta, jämställdheten, miljön, kulturen, barnens framtid. Vi kommer självklart göra allt vi kan för att motverka det.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Vi är många, både män och kvinnor, som är stolta över det, som kämpar för att bevara och utveckla det. Det är ändå uppenbart att vi har långt kvar.

Vi fortsätter ta den feministiska kampen så länge det behövs.

Carina Ohlsson,

förbundsordförande S-kvinnor

Shadiye Heydari,

distriktsordförande S-kvinnor i Göteborg