Debatt: Nyvalda Europaparlamentariker, dags att kavla upp ärmarna för djuren!

I början av juni gick röstberättigade EU-medborgare från unionens 27 medlemsländer till valurnorna för att välja 720 Europaparlamentariker. Sveriges andel av dessa må med 21 mandat vara blygsam, men det är ett faktum att det som enskild politiker finns stora möjligheter att göra avtryck. Uppdraget som Europaparlamentariker kan ses som en blandning mellan att vara riksdagsledamot och minister, där ett team av kommunikatörer och sakkunniga möjliggör att arbetet kan handla om så mycket mer än att trycka på knappar under omröstningar. Och det är precis vad djuren behöver.

Djurens Rätt gjorde inför valet en kartläggning över hur de svenska partiernas kandidater på valbar plats ställde sig till 10 löften för djuren. Resultatet blev aningen spretigt. Medan löftena antogs i sin helhet av kandidaterna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och delvis av Liberalerna och Centerpartiet, var det många partier som inte ville bekänna färg. De största partierna Socialdemokraterna och Moderaterna duckade, precis som Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. I andra sammanhang har dock samtliga partier varit överens om att det är hög tid att EU:s djurskyddslagstiftning får ett rejält uppsving, om så inte för djuren så för den svenska konkurrenskraftens skull. Men det behövs mer än fina ord. Nu krävs det handling.

Sedan riksdagsvalet 2022 har det dock blivit tydligt att Tidöpartierna, istället för att ta vara på denna unika möjlighet att höja djurskyddet i hela EU, snarare lägger sin energi på att sänka de svenska djurskyddskraven för att kunna öka konkurrenskraften.

När djurskyddsfrågor står på agendan riktas blickarna naturligt mot Sverige som i sammanhanget har ett gott anseende. Vi tillåter visserligen fortfarande pälsdjursfarmning, håller hönor i burar och föder upp mer än 100 miljoner turbokycklingar (en snabbväxande sorts kyckling, reds. anm.) per år, men vi har låg antibiotikaanvändning och klipper varken av grisarnas svansar eller kycklingarnas näbbar systematiskt. EU-lagstiftning går nästan aldrig längre än vad enskilda medlemsländer redan har visat prov på, och det är därför det är så viktigt att svenska Europaparlamentariker, från höger till vänster, krokar arm och gör allt i sin makt för att exportera det som faktiskt är bra med svenskt djurskydd. Sedan riksdagsvalet 2022 har det dock blivit tydligt att Tidöpartierna, istället för att ta vara på denna unika möjlighet att höja djurskyddet i hela EU, snarare lägger sin energi på att sänka de svenska djurskyddskraven för att kunna öka konkurrenskraften.

Men för den politiker som är beredd att föra kampen vidare för ett värdigt djurskydd och göra skillnad för miljarder djur i EU, finns nu möjligheten att påverka lagstiftningen. Djuren behöver svenska Europaparlamentariker som likt ambassadörer för djurskyddsfrågorna kan pressa EU-kommissionen att leverera ett förslag på djurskyddslagstiftning värd namnet. Nu är det upp till bevis. Vem kommer att ta täten?