Debatt: Nu ska staden jobba med feministisk stadsplanering

På många områden i dag ser vi att män och killar dominerar. På fritidsgårdarna är cirka 70 procent av besökarna killar och satsningar på stadsmiljön riktar sig oftast mot killar. Därför får nu alla Stockholms stads kommunala bostadsbolag i uppdrag att jobba med feministisk stadsplanering. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Feministisk stadsplanering handlar om makt. Det handlar om vem som har makten i det offentliga rummet och vem vi lyssnar på och tar hänsyn till när vi utformar det. Ett feministiskt perspektiv i stadsutvecklingen är ett sätt att arbeta där medborgare kommer in tidigare i beslutsprocesserna och där vi jobbar aktivt för att många olika grupper är med och påverkar besluten. 

Vi har många platser i Stockholm där gaturummet i hög utsträckning domineras av män och vi måste fråga oss varför. Och framför allt, för att både män och kvinnor ska använda och röra sig på en plats måste både män och kvinnor tillfrågas hur de upplever platser och hur de skulle vilja att de ser ut. 

Precis den frågan har ett av våra gemensamt ägda kommunala bostadsbolag ställt i Husby i -Stockholm. Samtal med boende lokalt visade att särskilt unga män var nöjda med centrum och trivdes bra medan många kvinnor i området berättade att de undviker att vistas där. Flera initiativ har sedan tagits för att locka fler kvinnor att vistas på torget. Till exempel anordnades stickning på torget på vardagar under sommaren på initiativ av kvinnor lokalt. Både i Husby och i andra stadsdelar satsas nu också särskilt på kvinnligt företagande.

Fler kvinnor i det offentliga rummet är något som gynnar alla. Torghandlarna i Husby berättar till exempel att deras affärer går bättre när fler kvinnor rör sig på torget. Undersökningar visar också att när det är mer än 50 procent kvinnor i en offentlig miljö så ökar tryggheten både för män och för kvinnor. Feministisk stadsplanering handlar alltså inte bara om att kvinnor ska ta mer plats, det handlar i slutändan om ökad trygghet och mer levande centrum för alla. 

Över hela staden har vi offentliga platser där ingen har funderat på om de i praktiken är till för alla eller inte. Men nu ger vi ett tydligt uppdrag att skapa offentliga utrymmen som används av alla. Det är en fråga om rättvisa.  

Det offentliga rummet ska vara till för alla stockholmare. Med feministisk stadsplanering kan vi ta ytterligare steg på vägen för att det ska bli verklighet.