Debatt: Nu röstar jag nej till upphovsrättsförslaget

De som följer frågan om EU:s nya upphovsrättsförslag vet att jag röstade ja i höstas till EU-parlamentets position på de nya reglerna om upphovsrätt på internet eftersom jag tycker att EU:s upphovspersoner/kulturskapare ska få betalt för sitt arbete. Det rättsliga utskottet i Europaparlamentet och ministerrådets juridiska avdelning hade tidigare konstaterat att detta förslag inte hämmar yttrandefriheten.

Själva förslaget går i stort ut på att digitala plattformar som delar upphovsrättsskyddat material, som Facebook och Google, ska tvingas ersätta upphovspersonerna. De företag och digitala plattformar som bedriver en kommersiell verksamhet baserad på det uppladdade materialet ska ta större ansvar. Just nu gör de digitala plattformarna stora vinster när kulturskapares verk används och sprids online och kulturskaparna själva får ibland ingen ersättning alls för sitt arbete.

Upphovsrättsförslaget är komplext. Intentionen med det är bra och viktig, men vissa delar i förslaget är sämre och oroväckande för ett fritt internet. Både yttrandefrihet och upphovsrätt är mänskliga rättigheter, båda måste värnas och stärkas och är på vissa sätt beroende av varandra. Jag är medveten om komplexiteten i detta förslag och röstade därför i höstas för vänsterns och de grönas ändringsförslag på de mycket omdiskuterade artiklarna 11 och 13, jag röstade alltså nej till artikel 11 om ”länkskatt” och artikel 13 om ”uppladdningsfilter/igenkänningsteknik”. Men vänsterns och de grönas ändringar på artikel 11 och 13 kom tyvärr inte med i det förslag som sedan antogs.

Under hösten och vintern har EU:s ministerråd och Europaparlamentet förhandlat om förslaget och kommit fram till en slutgiltig text. Den slutgiltiga texten kommer att komma tillbaka till Europaparlamentet för omröstning i mars eller april. Det är många som frågar mig hur jag kommer att rösta på den slutgiltiga texten och mitt svar är att jag kommer att rösta nej eftersom den slutgiltiga texten inte har en bra lösning på balansen mellan yttrandefrihet och upphovsrätt.

Vi i Feministiskt initiativ vill hellre se lösningar som värnar om både ett fritt internet och kulturskapares rättigheter. Vi vet att det går att kombinera interneträttspolitik och kulturpolitik, precis som vi har gjort i vårt politiska program. Under vår kongress i februari antog vi ett nytt kapitel om interneträtt där vi lyfter att filter inte är lösningen:
”Ett vanligt förekommande sätt att kontrollera och censurera material som sprids på nätet är att använda filter. Fi vill säkerställa att upphovsrättsinnehavare får sina rättigheter tillgodosedda, men ett filter som begränsar spridningen av material på nätet är inte lösningen. Ett filter kan inte se skillnad på olika typer av material.

Det kan inte se nyanser och styr enformigt efter ett förprogrammerat protokoll, vilket ökar riskerna för censur. Fi tror inte heller att filtrering är en effektiv väg för att lära individer hur en orienterar och förhåller sig till visst innehåll. Internet måste vara en fri arena där kunskap hjälper oss att navigera.”

Bortsett från de problematiska delarna i EU:s upphovsrättsförslag så innehåller det mycket bra och välkomna förstärkningar av kulturskapares rättigheter och ställning. Feministiskt initiativ driver även att tariffer och fördelningsmodeller i licenser och avtal ska skrivas till fördel för de som skapar innehållet, liksom att upphovspersoners ställning gentemot industri (digitala plattformar, teknikföretag, distributörer, mediebolag med flera) stärks i lagen, inte minst rätten till kollektiva förhandlingar.

Feministiskt initiativ skulle gärna se att forskningsmedel riktas till att utveckla framtida system för försörjning för producenter av konstnärligt material som kan spridas digitalt utan att gå via exploaterande storföretag, och att ett nationellt digitalt bibliotek utvecklas för utlåning av flera typer av konst och olika typer av digitalt material, med ersättningsmodeller inspirerade av biblioteksersättningen.

Vi vill stärka den enskilda kulturskaparen och den enskilda människan och samtidigt ställa större krav på de stora företagen – de digitala plattformarna, teknikföretagen, distributörerna, mediebolagen med flera – de som tjänar massor med pengar på människors verk, kreativitet och integritet men ger väldigt lite eller nästan ingenting tillbaka.

Jag kommer att rösta nej till den slutgiltiga texten när den kommer till Europaparlamentet för omröstning och hoppas att ett nytt förslag kan arbetas fram – ett förslag som både värnar om ett fritt internet och kulturskapares rättigheter.