Debatt: Nu reder vi ut frågan om broddar en gång för alla

Alliansen hävdar felaktigt att pengar till ändamålet ska tas från pensioner, sjuka barn och allt annat som kan tänkas väcka starka känslor. De menar till och med att besultet att genomföra förslaget går emot sjukvårdens etiska principer. Här måste påpekas, vad hände sjukvårdens etiska principer när Alliansen i ett nafs skar bort över 100 vårdplatser?

Det finns evidensbaserade åtgärder som har effekt vid fallprevention, balansträning, anpassningar i hemmiljön och broddar vid ishalka är några av åtgärderna som har effekt. Ofta uppnås störst effekt när åtgärder kombineras. Ökad hälsa uppstår vid träning, vilket i sin tur leder till att förmågan att använda broddar och ge sig ut i samhället ökar, även vid isigt underlag.

Då kan äldre ge sig ut för att träna eller interagera med samhället vilket i sin tur leder till ökad aktivitet, och det finns mycket stark evidens för att detta har en positiv påverkan för hälsan hos en individ. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har använts flitigt som en källa i debatten. SBU påtalar mycket riktigt att träning är bra för att minska antalet halkolyckor men de skriver också att: ”vid ishalka minskar broddar under skorna risken för fall” och att ”broddar på skorna minskade fallfrekvensen”.

Många kommuner har köpt broddar för 50 kronor paret, alltså betydligt billigare än det som regionen baserat sin uträkning på.  Alla pensionärer kommer heller inte att hämta ut broddar. Väl så, meningen är inte att tvinga någon att använda broddar, det handlar om ett erbjudande och distribution skulle kunna ske via vårdcentral. Många äldre har låga pensioner som knappt får inkomsterna att täcka de månatliga utgifterna, för dem är detta ett steg i rätt riktning.

En höftledsoperation är dyr och har stora efterföljande rehabiliteringskostnader. Dessutom är handledsbrott och andra skador vanliga vid halkolyckor. Ungefär 30 personer ådrar sig frakturer varje år på grund av halka i länet, men det är betydligt fler som ramlar och skadar sig så pass allvarligt att de måste uppsöka sjukvård, ungefär 500 personer. Dessa vårdbesök kostar också sjukvården resurser. Om regionen gör en rimlig upphandling och distribuerar broddar på rätt sätt handlar det om en kostnad kring dryga miljonen per år. Reformen är med största sannolikhet självkostnadstäckande inte minst över tid. Det är därför inte konstigt att en fjärdedel av landets kommuner, både borgerliga och rödgröna, på ett eller annat sätt subventionerar broddar.

Självklart finns det ett eget ansvar att ta hand om sig själv. Men ibland går det egna ansvaret och samhällsansvaret hand i hand eftersom det finns ett gemensamt intresse av att något skall bli bra. Länstrafiken delar exempelvis då och då ut gratis reflexer till barn. Det är ytterst föräldrarnas ansvar att se till att deras barn är skyddade i trafiken, men här har samhället gjort en bedömning att det är för allas förtjänst att vi inte kör på barn i trafiken.

Regionens budget omsluter cirka 11 miljarder och de flesta förstår nog att den initiala kostnaden för broddar är en så kallad piss i Nilen. Men Alliansen har valt att göra prestige av denna fråga och de försöker alltjämt göra en mycket enkel fråga till komplicerad. Kanske vill de hellre debattera det egna ansvaret med oppositionen och inte deras egna nedskärningspolitik, i så fall förstår jag dem.